Widar Andersson: En viss barndom måste inte leda till ett visst liv

 Intervjun handlade inte om politik utan om hur "Sophia Jarl blev den hon är idag." Odelius och Jarl bjuder på mycket intressant läsning. Intervjuns tema fångas in mycket väl av rubriken "Tuffa barndomen skapade ett envist kommunalråd." Jag citerar några rader ur intervjuns inledning där Sophia Jarl berättar om sin uppväxt:

"Min pappa dog när jag var elva. Min mamma drabbades hårt och fick en mycket svår depression. Under två år klev hon sällan ur sängen. Jag var enda barnet och måste ta hand om mig själv. Jag förmådde inte ens gråta när pappa dog. Jag kände att det inte fanns något utrymme för min sorg. Jag fick inte ge upp. Det hängde på mig för att vardagen skulle gå ihop i fortsättningen. Jag bestämde mig där och då för att klara det."

Som barn präglas vi givetvis av våra föräldrar och av våra uppväxtvillkor i stort. Det är emellertid svårt att exakt slå fast hur vi påverkas och precis hur denna påverkan senare kommer till uttryck i våra egna vuxna liv. Faktum är väl att de allra flesta av oss gör ungefär som Sophia Jarl; när vi själva får anledning att fundera på varför vi blev som vi blev och gör som vi gör så väljer vi de händelser och sammanhang som bäst kan knytas till de vi är och vad vi gör. 

Av naturliga orsaker ägnar vi oss i de här sammanhangen åt efterhandskonstruktioner. Föräldrarnas och uppväxtmiljöns påverkan på våra vuxna jag anpassas i oftast omedvetna processer till hur våra vuxna liv har artat sig. Hade Sophia Jarl hamnat på dekis och framlevt sina dagar i ett socialt utanförskap så skulle hennes "tuffa barndom" med en sjuk och tidigt avliden far och en långtidsdeprimerad mor ha kunnat användas som betydande förklaringar till varför det gick som det gick. Nu blev ju Sophia Jarls vuxna liv istället framgångsrikt; vid 45 års ålder är hon väletablerad, välutbildad och leder kommunstyrelsen i en av Sveriges större städer. I det läget blir hennes "tuffa barndom" istället något som grundlade envishet och framåtanda i sådana doser som grundlade hennes civila och politiska karriär. 

Här finns inga rätt eller fel. Här finns inga facit. Vi vet att arv och miljö spelar roll för de vuxna personer som vi utvecklas till. Men vi vet inte exakt hur. Och vi är också alldeles egna personer. Det är jaget som har att hantera arv och miljö och slumpartade händelser. Vilket är hoppfullt. En viss barndom måste inte leda till ett visst vuxet liv.