Widars Söndagskrönika
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Arbetarrörelsen inleder nu en omprövning av sin skolpolitik. I torsdags presenterade Marie Granlund (s) och Ulla Lindqvist (LO) ett rådslagsmaterial som förhoppningsvis ska bli föremål för diskussioner ute bland politiskt och fackligt aktiva människor. Det är ett mycket behagligt och innehållsrikt rådslagsmaterial.
Arbetarrörelsen har, enligt Granlund och Lindqvist, två huvudsakliga, skolpolitiska problem. Det ena problemet är konkret: ?Många barn och ungdomar får inte de kunskaper och den utveckling vi önskar i dagens skola?, skriver rådslagsförfattarna. Det andra problemet handlar mer om den ?bild? som många väljare ? inte minst partiets fackliga kärnväljare ? har av socialdemokratisk skolpolitik. Partiets valanalysgrupp beskriver det så här i sin slutrapport; ?Socialdemokratin kom att uppfattas stå för en kravlös skola utan tydliga kunskapskrav. Gruppen konstaterar också att inte minst i storstäderna med många väljare i det så kallade mellanskiktet, uppfattades socialdemokraterna fokusera på driftformen snarare än innehållet.
Socialdemokraterna uppfattades som kritiska till friskolor och det fria skolvalet som för dessa väljare uppfattades som att partiet ville hindra dem från att fatta vad de anser vara de bästa besluten för sina barns framtid?.
Väljarnas uppfattningar om den socialdemokratiska skolpolitiken beror till lika delar på skickliga politiska motståndare som på egna politiska misstag. De borgerliga partierna ? främst folkpartiets blivande partiledare Jan Björklund ? har ihärdigt och framgångsrikt lyckats sätta en flumstämpel på socialdemokraterna. Arbetarrörelsens kärnväljare är inte lagda åt det flummiga hållet. Begrepp som ?Ordning och reda? och ?Sunt förnuft? står högt i kurs. Det är därför nödvändigt för (s) att försöka vrida sig ut ur Björklunds grepp. Samtidigt gäller det att se till att man inte faller pladask på rygg. Socialdemokratins mer lättrörliga väljare i den växande medelklassen har i och för sig inte heller de något emot sunt förnuft och ordning och reda. Men dessa väljare förväntar sig att själva, på egen hand, kunna bestämma vad som är en sund och ordnad skolgång för sina barn.
Varje försök att alltför detaljerat beskriva hur en redig och förnuftig skola ter sig ut, kommer således att möta på hårt motstånd från delar utav väljarkåren. Mona Sahlins ord från talet i Almedalen i måndags ?alla skolor ska vara bra skolor? är egentligen det mest begåvade som kan sägas i sammanhanget.
Den officiella statistiken visar att de allra flesta skolor redan idag är ?bra skolor? om vi ser till betygen. Kommunerna sköter i det stora hela sina uppdrag som skolansvariga huvudmän på ett hyfsat sätt. Där det inte fungerar särskilt bra står nog sannolikt orsakerna oftast att finna i dåligt management snarare än i psykosociala förhållanden hos befolkningen i de skilda kommunerna. Jag samläser t ex Skolverkets statistik (grundskolan 2005/06) över genomsnittliga godkända/icke godkända elever med den färska rapporten ?Hälsans betydelse för individens och samhällets ekonomiska utveckling? från Folkhälsoinstitutet. Enligt Folkhälsoinstitutet är ohälsan ? många sjukdagar, rökning, alkoholkonsumtion, bristande motion ? särskilt utbredd i ett drygt 70-tal kommuner i främst norra och södra Sverige. Skolverkets betygsstatistik visar dock att många av dessa ?ohälsokommuner? ? t ex Landskrona och Arjeplog ? likafullt förmår att driva skolor med relativt goda betygsgenomsnitt och många godkända elever. Det är sålunda fullt möjligt för kreativa skolägare att skapa bra skolor för sina elever även om skolornas verksamhet är förlagd till ohälsodrabbade delar av Sverige.
Tricket för den som vill att ?alla skolor ska vara bra skolor? är därför att erbjuda ett ramverk med största möjliga Frihet under rejält Ansvar. Att behandla alla elever helt lika vore otillständigt och djupt orättvist. För att bli framgångsrik måste varje skola anpassas just till sina elever. Folkpartiets kuriösa krav på likriktning och förstatligande av skolan bör bestämt avvisas. Däremot kan staten ? som en service åt skolägare, föräldrar och elever ? gärna genomföra fler och tidigare nationella prov av elevernas kunskapsutveckling.
Socialdemokratin bör också ställa tuffare krav på skolägarna att i praktiken leva upp till den av riksdagen beslutade värdegrunden. I den sägs allt som behöver sägas om respekt, tolerans och demokrati. Med eller utan keps, med eller utan mobiltelefon, med styrd eller friare undervisning; värdegrunden ska inte vara förhandlingsbar.