Widar har fel om regionerna
Widars Söndagskrönika (22/7) reflekterar över vad som kommer efter landstinget. Bakgrunden är Ansvarskommitténs förslag om regionförstoring och breddade arbetsuppgifter. Widar Andersson är, liksom jag, i grunden positiv, men vill avveckla sjukvården som ett regionalt ansvarsområde och tror dessutom att tillhörighet i en kommande Storstockholm/Mälarregion är det bästa alternativet för Östergötland. Jag tror han har fel i dessa båda avseenden.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Statsmakten ? oavsett om den är borgerligt eller vänsterstyrd ? kommer aldrig att acceptera en sådan maktkoloss ur befolknings- och ekonomiperspektiv. Det är knappast heller önskvärt om man är anhängare av någorlunda likvärdiga och jämlika villkor i landet. Ur ett östgötaperspektiv är det knappast heller tilltalande att vara kusinen från de yttersta delarna av en sådan kommande storregion.
Jag tror att det är klokare -såväl för landet som för Östergötland ? om en kommande regionindelning utgår från att dagens Stockholmslandsting är en tillräckligt stor region. Den är för övrigt redan idag större än såväl Västra Götaland som Skåne. Vad som gäller är att skapa någorlunda likvärdiga regioner av övriga landet. I ett sådant perspektiv är det viktigt att tänka på Ostlänkens fortsättning i Götalandsbanan, och därmed binda samman Norrköping, Linköping med Jönköping. Järnvägssatsningarna ? inklusive Stångådals- och Tjustjärnvägarna ? är helt centrala för hållbar tillväxt och utveckling. Härigenom skapas förutsättningarna för en stark Östra Götalandsregion med Jönköpings och Kalmar län. I det sistnämnda länet kanske det i slutändan inte kommer att handla om hela länet, men oavsett hur det blir med det kan Östra Götaland ? med ett klokt politiskt agerande ? bli en slagkraftig och självständig region som kan bli en stark partner till såväl Stockholm som andra regioner.
Beträffande sjukvården gör Widar en bedömning som missar väsentliga aspekter. Sjukvården är demokratiskt styrd idag och relativt väl sammanhållen, vilket ger förutsättningar för såväl folkligt inflytande som samordning av vårdkedjor. Om sjukvården skulle splittras upp ? med ett statligt ansvar för de stora sjukhusen och ett kommunalt ansvar för primärvård ? är risken stor för en försämrad vårdkedja och mindre folkligt inflytande. Även om du och jag inte gillade framväxten av Vrinnevilistan, Widar, erkänner säkert också du att deras framgångar är ett exempel på att folkligt inflytande var möjligt genom landstingsvalen. Den möjligheten blir mindre med en uppsplittrad sjukvård, där sannolikt privatiseringar och konkurrensutsättningar dessutom kommer att försvåra en samordnad vårdkedja ytterligare.
Slutligen - det behöver uppenbarligen sägas igen ? Ansvarskommitténs centrala förslag handlar om att skapa förutsättningar för en bättre statlig styrning. Då behövs ordning och reda beträffande det statliga ansvaret på regional nivå och samordning av de geografiska områden som statliga såväl som kommunala aktörer har att agera inom.