Jag gillar inte att vi är så beroende av kärnkraft. Men jag gillar inte heller att de orimligt höga elkostnaderna fyller storbolagens penningpåsar för utdelningar och bonusar.
Mellan raderna i rapporter från Japan kan läsas att ägarna snålat med modernisering och underhåll och samtidigt visat dålig transparens och är dåliga kommunikatörer.
I Sverige ledde tidigare avvecklingsbeslut till att modernisering och långsiktigt underhåll inte bedömdes lönsamt för den begränsade livslängden.
Idag debatteras olika säkerhetsaspekter, just nu gällande slutförvaringen. Som vanligt står experter och tjänstemän mot miljörörelse och osäkra medborgare. Hur många generationer framåt måste vi gå för att få ett rätt utslag i den frågan? Vilka av dagens experter är då tillfinnandes för att stå till svars för oriktiga bedömningar? Vilken expert, tjänsteman eller politiker kan se sina barn i ögonen och påstå, att det inte finns någon grund alls för alla problem och frågeställningar omkring säkerheten? Det är väl inte vetenskapen utan prestigen som hindrar dom att fortsätta utreda. Så mycket och så länge att alla frågetecken suddas ut. Alla dessa funderingar gäller förstås kärnkraften i sin helhet.
För att alla medborgare ska äga full tillit för kärnkraften bör inte vinstdrivande företag äga detta produktionsmedel. Politikerna verkar inte vara kompetenta att styra denna marknad. Eller så är det vilja som saknas. Så länge vi är tvungna att utnyttja denna elleverantör måste samhället på något sätt ta över ansvaret.