Just nu pågår avtalsförhandlingar mellan Vårdförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Vårdens största arbetsgivare måste ta ansvar för att komma tillrätta med den felaktiga värderingen av vår kunskap.
Medlemmar i Vårdförbundet tar dagligen ett stort samhällsansvar genom att bidra med sin kunskap för att skapa en god och säker vård. Den insatsen ska värderas högre. Det måste bli ett slut på att vi som arbetar inom traditionellt kvinnodominerade professioner sällan uppnår en lön
som gör att vår akademiska utbildning blir
ekonomiskt fördelaktig.
Andelen specialistutbildade sjuksköterskor i vården har sedan 1995 sjunkit från 65 procent till under 50 procent, trots en allt högre specialisering i vården. Det innebär en akut kunskapsbrist som medför problem för patientsäkerheten. Bristen beror till stor del på att specialistkunskap hos sjuksköterskor värderas mycket lågt i vården.
Det går inte att fortsätta räkna händer i vården. Det har en avgörande betydelse att den som händerna tillhör har rätt kunskap. Specialistkunskap ger en fördjupad kompetens vilket bidrar till en effektivisering inom det egna kunskapsområdet och då borde värderas i form av högre lön.
Även om min kunskap behövs under dygnets alla timmar så ska villkoren vara sådana att jag kan arbeta inom min profession ända fram till pensionen. I dag saknas acceptabla villkor för blandat dag- och nattarbete. Därför är ett nytt avtal om arbetstidens förläggning nödvändigt. Arbetstids-avtalet måste vara anpassat för vårdens verksamhet samtidigt som det tar hänsyn till medarbetarnas hälsa.
I Vårdförbundet är vi 110 000 sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor som vill bli värderade fullt ut av våra arbets-givare.