Med Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag har en ny politisk situation uppstått. Blockpolitiken har luckrats upp och riksdagen har vitaliserats genom att ha fått ökat inflytande. Det märks idag på flera sätt. Dels genom att regeringen lidit nederlag i omkring 20 omröstningar i riksdagen och att de därtill förlorat i ytterligare 15-talet frågor där de, för att bättra på statistiken, struntat i att ta sina reservationer till votering. Dels genom att riksdagen klubbar igenom utskottsinitiativ och motioner som inte kunde skådas under förra mandatperioden.
När allianspartierna upptäcker att ett uppenbart bra förslag ser ut att få majoritet ansluter de sig numera allt som oftast till utskottsmajoriteten. Ett udda exempel på hur riksdagsarbetet förändrats kan förklaras genom att titta på frågan om förbud mot sk eftersupning. Det handlar alltså om att man inte ska kunna försvara sin rattonykterhet med att man helt plötsligt börjat dricka alkohol efter olyckan. Frågan har behandlats i över 30 år i riksdagen genom att oppositionen, oavsett partifärg, har drivit frågan. Resultatet har alltid blivit avslag från regeringsblocket. Nu blev helt plötsligt alla partier överens. Det är uppenbart att Sverigedemokraterna gjort skillnad även i de fall där vi inte varit tungan på vågen i kammarens omröstning.
En ny konflikt har samtidigt uppstått. Vad jag talar om är konflikten mellan att föra sina väljares talan och samtidigt följa det politiska etablissemangets påbud om att aldrig ens samtala med en Sverigedemokrat. Det är klart att det blir svårt att ansvarsfullt bedriva politik om man inte ens är beredda att samtala med riksdagens vågmästarparti. Det har resulterat i en märklig behandling av oss Sverigedemokrater. Det är nästan som att man låtsas att vi inte finns. Håkan Juholt (S) ville i partiledardebatten inte ens räkna Sverigedemokraterna till oppositionen. Detta samtidigt som han och de andra rödgröna partiledarna inte ens tog replik på Jimmie Åkessons anförande.
Juholt borde fråga sig själv varför han inte tog replik på Jimmie Åkesson om han på fullt allvar menar att SD inte är en del av oppositionen. Det brukar ständigt heta från etablissemangspolitikerna att "nu ska vi ta debatten med SD". Efter riksdagsinträdet har det dock visat sig att man oftast mest är intresserade av att använda oss som ett slagträ i den politiska debatten samtidigt som man inte låtsas som att vi finns när det kommer till politiska diskussioner.
Det är nu upp till bevis för så väl alliansen som de rödgröna. Alliansen har nu möjlighet att göra upp med oss om t ex att ta bort den sk straffrabatten som Moderaterna talade om i valet. De rödgröna har nu möjlighet att göra upp med oss om t ex att stoppa det femte jobbskatteavdraget till förmån för sänkning av pensionärsskatten. Vi tar ansvar för Sverige - frågan är om alliansen och de rödgröna är beredda att komma upp ur sandlådan och visa att de också tar ansvar.