För mig som Socialdemokrat är gemensamma lösningar förutsättningen för verklig individuell frihet, även för den med små ekonomiska förutsättningar.
Det är mycket få som skulle klara att själva betala för en hjärtoperation, ett höftledsbyte, barnens högskolestudier eller för en plats på ett äldreboende.
För mig är verklig frihet så mycket mer än privat konsumtion. Frihet från otrygghet, exempelvis att inte behöva söka socialbidrag om olyckan är framme med sjukdom och arbetslöshet. Frihet är att veta att mina barn blir professionellt bemöta i skola och barnomsorg. Frihet är att veta att mina anhöriga får del av högkvalitativ omsorg i äldrevården. Frihet är att slippa ängslas över hur jag ska klara mig på ålderns höst.
Jag vill se ett samhälle som bygger på solidaritet där vi tillsammans skapar ett möjligheternas land för alla. I ett samhälle där vi delar på riskerna delar vi också på möjligheterna. Det är ett samhälle som är överlägset alla andra alternativ för det tar vara på allas kunskaper, erfarenheter och idéer, inte bara de priviligerades.
I det samhället skapas möjligheten till verklig personlig frihet.
Mot detta står ett annat alternativ som har sin grund i idén att skillnader mellan människor skapar sådana drivkrafter att den som är längst ner ska anstränga sig för att komma uppåt på samhällsstegen. För att få riktigt starka drivkrafter har högeralliansen tillsett att många sjuka och arbetslösa fått se sin privatekonomi raserad och pensionärer fått högre skatt än en löntagare med motsvarande inkomst. Det är i sanning dessutom mycket oklart om dessa skattesänkning skapat ett enda nytt jobb.
Jag tror att högeralliansen missbedömt svenska folkets inställning. Jag tror inte att människor tycker att allt i livet handlar om skattesänkningar. I grund och botten finns hos de allra flesta en omtanke om sina medmänniskor. Jag tror inte att människor tycker att man får det bättre för att andra får det sämre.
Allt fler kommer också att se att skattesänkningarna för den absoluta merparten av svenska folket blev en ganska kortsiktig fröjd. En del har redan märkt att det inte blev så där värst mycket kvar av skattesänkningen när höjda avgifter och priser pga ideologiskt motiverade beslut ska betalas.
Många får bittert erfara att de hundralappar som skatten sänkts med inte var så mycket att yvas över när sjukdom och arbetslöshet drabbar en själv, någon i familjen eller vänkretsen.
Då behövs ett samhälle där vi stöder varandra, med solidaritet och verklig frihet. Detta i motsats till ett samhälle egoismen är norm. Detta kräver ett regeringsskifte i höstens val. Det är då vägvalet görs, tillsammans eller var och en för sig.