Just detta med drömmar borde prägla valdebatten ännu mer. Dagens valrörelser handlar allt oftare om ytliga plånboksfrågor för enskilda grupper. Visst är det viktigt, men vi är alla beroende av ett samspel och vi måste alla ta och ge. Jag tycker att vi lokalpolitiker pratar för lite om våra drömmar. Vi har ofta nog med att reda ut det som händer och sker idag.
När jag var aktiv i CUF för ca 30 år sedan så hade vi en ständigt pågående idédebatt. Den finns naturligtvis nu också men ändå inte på samma sätt. Vårt drömsamhälle kallade vi för Lokalsamhället och som fortfarande håller som en relevant förebild även idag. Lokalsamhället byggde på delaktighet från den enskilde människan, kretslopp och grundtrygghet för alla. Människor skulle helst bo i mindre samhällen, bostadsområdena skulle vara blandade med både hyreslägenheter och villor. Det var viktigt för integration och gemenskap.
Alla energisystem var energisnåla och husen var uppvärmda av den spillvärme som kom från den lokala industrin. Elen kom givetvis från vindkraft och den lokala vattenkraften. Kärnkraft var naturligtvis bannlyst. Skolorna drevs som föräldrakooperativ för att få en större delaktighet. Kollektivtrafiken var också väl utbyggd och miljövänlig, cykelleder fanns lite överallt. Barnomsorg och ålderdomshem låg intill varandra så att barn och äldre kunde träffas. Maten var odlad och producerad i direkt närhet till samhället för att minska transporter. Det var familjejordbruk som drevs ekologiskt. Människor arbetade i små och medelstora företag som drevs både privat och i kooperativ form.
Den kooperativa idén återkom ganska ofta, grundtanken var att ju fler människor som känner delaktighet, ju fler känner också ansvar för vad de gör. Alla hade ett egenansvar, det gick inte att skylla ifrån sig på andra.
Ungefär så här såg mitt drömsamhälle ut och jag tycker att mycket av resonemanget fortfarande är högaktuellt. Jag gillar speciellt detta med människors möjlighet till delaktighet och entreprenörskap. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att samhället byggs underifrån och att människors idéer och kreativitet tas till vara.
Här har Alliansregeringen gjort ett bra jobb när den har möjliggjort för en ökad mångfald inom bl a skolan, barnomsorgen och äldrevården. Min största kritik mot vänsterkoalitionen i Norrköping är att den inte har tagit tillvara på detta utan förvägrar människor med idéer att förverkliga dem.
Alla människor har nog ett drömsamhälle framför sig. Ibland kan det kännas ouppnåeligt, ibland slår drömmar in. Kanske när man som minst anar, vilket kan göra livet lite mer spännande.