Vad menar folk - egentligen?
I år ska vi välja regering igen och vi kommer att ha tidningar, radio och teve fulla med ljuvt lockande eller dystert varnande ord. Politiskt aktiva människor, oavsett partifärg, kommer att se dej rakt och ärligt in i ögonen och berätta för dej om vad du ska tro på.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt det där vet vi och väntar oss inte något annat, för vi lever lyckligtvis i en demokrati, men nog kan det vara knepigt att veta vad och vem som är bäst för landet och oss själva. Inget parti är ju så perfekt att man inte retar sej på något, om inte annat på vad vi läser och hör att politikerna gör och hur dom ser ut. Men visst är det skillnad på vad vi önskar oss av vårt gemensamma land, önskningar utefter det vi brukar kalla höger-vänsterskalan. Vi städade, äldre tanter håller oss på vänsterkanten, det tvivlar väl ingen på. Vi har erfarenheter från det samhälle där välfärden inte på något vis liknade det vi har idag, inte ens nu när högerkrafterna har härjat fritt i snart fyra år, och vi vill inte tillbaka dit. Vi ska givetvis lyssna, läsa och fundera, men vilka ord ska vi känna lite misstänksamhet mot? Alldeles vanliga ord kan ju ha helt olika betydelse beroende på om man ser dom från vänster eller höger. Bakom orden finns en syn på medmänniskorna. Ett ord som ofta förekom före valet 2006 var "utanförskap". Det borde innebära välmenande omtänksamhet, en önskan att alla ska kunna vara tillsammans, innanför, och det gör det nog för de flesta, i varje fall för den som har hjärtat till vänster. Vi vill inte att några ska hållas utanför, det ska vi använda våra gemensamma skattepengar för att ändra på. Vi vill ge stöd, rehabilitering, utbildning och hjälp till den som behöver det. Så tycker nog även de flesta borgerliga väljare, men deras företrädare har trummat in en nedlåtande betydelse, där utanförskapet är självförvållat, även om det beror på sjukdom. Ett ord som "bidrag" har fått en suspekt prägel, en liten aning av bedrägeri, där de "tärande" kostar pengar för de "närande", pengar som de närande hellre vill ha själva. Man ska vara lyckad och gärna lite rik, och hör sen! Man har till och med fått försäkringar och pensioner att jämställas med bidrag, och nog är det ett konststycke. Fundera gärna på skillnaden mellan bidrag och avdrag! Är det fult att få bidrag men klokt att skaffa sej avdrag? Samma skattemedel ligger faktiskt bakom. "Anställningstrygghet" låter väl önskvärt, eller hur? Numera pratar dom om "anställningsbarhet", och då ligger ansvaret helt på den som är utan jobb. Så nog kan ord berätta om vilket samhälle man vill ha och hur man ser på sin nästa. Och så tittar Fredrik rakt in i kameran och försäkrar att han vill oss såå väl och skulle ordna ännu bättre om inte den stygga omvärlden vore så stökig med sina finanskriser och annat elände, men att den enda vägen till ett gott liv - framför allt för lågavlönade - går via skattesänkningar. Fan tro’t!