Det hjälper inte att öka farten om man är på väg åt fel håll. Lösningen på vår tids stora ödesfrågor är inte ständigt ökad tillväxt. Tvärtom. En ekonomisk tillväxt som bygger på större resursuttag än vad ekosystemen förmår återskapa är en oekonomisk tillväxt. Det skulle behövas flera jordklot om alla levde som svenskar. Tillväxt ersätter inte rättvis fördelning. Ökande ojämlikhet ger ökad stress och miljöskadlig statuskonsumtion. De som redan har det gott ställt pressas att jobba mer än de vill och orkar för att få råd att köpa mer som de inte behöver. Samtidigt blir allt fler allt fattigare. Även i vårt rika land finns det förfärande många som inte har råd att laga tänderna eller ens köpa tillräckligt med mat.
Så behöver det inte vara. De allra flesta människor på jorden och miljön skulle gynnas av en mer rättvis fördelning av arbete, pengar och makt. Trots det accelererar miljöförstöring och ekonomiska och sociala klyftor. Här finns den viktigaste politiska konflikten i vår tid. För att vända utvecklingen att samhället alltmer blir ett särhälle, måste nämligen föråldrade maktstrukturer och normer utmanas. Politiken måste vädja till folks solidariska sidor, inte ängsligt anpassas till en - förmodligen sällsynt - alltigenom egoistisk och materialistisk, tänkt medelklassväljare. Det krävs nya prioriteringar och mål för att utveckla en mer deltagande och demokratisk ekonomi inom naturens gränser. Miljö, fred, demokrati, rättvisa, hälsa och lycka nu och i framtiden, måste värderas högre än höga vinster till aktieägare i storbolag. Men vad skulle det innebära i praktiken?
Ja, vi kan välja att dela på jobben istället för övertid för vissa och arbetslöshet för andra. Mer fri tid istället för ökad materiell konsumtion. Fördelningspolitik som syftar till att minska inkomstskillnader nationellt och globalt istället för att öka dem. Decentraliserad produktion av billig, ofarlig, förnybar energi, istället för kärnkraft och fossilbränslen. Export av miljöteknik istället för vapen. Fler lokala företag istället för allt färre och större koncerner. Demokratisering istället för utförsäljning av gemensamma tillgångar. Större frihet för individer istället för större frihet för anonyma marknadsaktörer. Ökat inflytande för anställda och elever, sjuka och äldre, istället för vinstutdelning till vård- och skolkoncernernas ägare. Fler sjuksköterskor, lärare och kulturarbetare istället för sänkt skatt åt redan välbeställda. Villkorslös basinkomst till alla istället för Fas 3-förnedring och utförsäkring. Detta och mycket mer kan vi åstadkomma med politiska beslut.
Det behövs en prestigelös och bred debatt för att finna lösningar som för oss framåt, från tillväxt- och konsumtionssamhället. Den pågår - utomlands. Till exempel har myndigheter och kommissioner i Storbritannien, Österrike och Finland publicerat rapporter om hur en i alla avseenden hållbar makroekonomi skulle kunna formas. Det är dags att släppa tillväxtfixeringen och börja tänka realistiskt även i Sverige!