Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Tre heliga löften för Norrköping

När jag flyttade till Norrköping i början av 80-talet såg en stor del av innerstaden ut som en krigszon. Det vi i dag kallar för Industrilandskapet var förfallet, öde och avspärrat med höga staket. Nedfallande murbruk och tegelstenar sågs som säkerhetsrisker.
En sådan stad flyr man så snabbt man kan eller också blir man villkorslöst förälskad. Jag blev förälskad.

Norrköping2010-07-22 08:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För redan då anade jag att det bakom ruinerna fanns något annat. Jag drogs snabbt in i det rika föreningslivet och lärde mig uppskatta kulturlivet. Här fanns ett engagemang som imponerade.

Sedan dess har det runnit mycket vatten under Hamnbron. Omvandlingen från industristad till en modern utbildningsstad har fortsatt. Utbildningsnivån har höjts och många småföretag har ersatt de gamla industrierna. De gamla industrifastigheterna har fyllts med nytt liv, inte minst studentliv.

Självklart har många medverkat till omvandlingen. Men mina politiska företrädares har utan tvekan spelat en roll. Om inte modet funnits att rusta upp Industrilandskapet, satsa på kulturhuset De Geer och driva på för att förverkliga Campus Norrköping, då hade Norrköping i dag varit en sämre stad att bo och leva i.

Jag tror att det är just denna omvandling som visar Norrköpings möjligheter men också problem.

Det finns fortfarande många som betalar ett högt pris för arbetslösheten. Den borgerliga regeringens försämringar för sjuka och arbetslösa har lagt nya bördor på enskilda. Under min dagliga cykeltur från jobbet påminns jag om att det finns många socialt utslagna i vår kommun.

Om de rödgröna vinner höstens val blir jag kommunstyrelsens ordförande, kommunens regeringschef. Det är förstås stort för en inbiten lokalpatriot. Jag inser att jag kommer att möta många utmaningar som jag i dag inte har en aning om. Därför ska jag och andra vara försiktiga med exakta förutsägelser om vad som kommer att ske de kommande fyra åren.

Men jag lovar - och det är ett heligt löfte - att ha några tydliga ledstjärnor i mitt arbete.

För det första måste vår ekonomi vara så god att vi vågar och orkar satsa på det som gör att Norrköping sticker ut. Vi kan inte vara bäst och störst inom alla områden, men om vi inte vågat satsa på De Geer och Symfoniorkestern hade Norrköping i dag varit en fattigare kommun.


För det andra
måste vi göra vårt yttersta för att bekämpa den sociala utslagningen. Med den sociala investeringsfonden vill vi satsa på förebyggande insatser för barn, som gör att vi minskar det mänskliga lidandet på sikt.


För det tredje
måste vi göra Norrköping till en riktigt bra skolstad. Vi har blivit betydligt bättre på att tidigt hjälpa alla barn till goda studieresultat. Vi har ett relativt väl utbyggt komvux. Mer måste göras. Framtidens jobb kommer att kräva utbildning, teoretisk eller praktisk.

Läs mer om