Torsk innan nedsläpp när (s) och (m) möter sd
Debatten mellan Mona Sahlin och sverigedemokraten Jimmie Åkesson i TV 4 häromkvällen, visade tydligt hur svårt det är att hantera enfrågepartier av missnöjeskaraktär.
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin i debatt med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i TV 4:s Kvällsöppet. I mitten programledaren Lennart Ekdal. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sådant har mönstret varit i de tre TV debatterna som Åkesson har haft den senaste veckan. Den sosse eller moderat som ställer upp i en debatt mot Åkesson kommer nästan undantagslöst på defensiven. Antingen hamnar det etablerade partiet i ett läge där man enbart sjunger med änglarna och i sin iver att ta avstånd från sverigedemokraterna förnekar alla problem som invandring överallt och alltid för med sig. Eller så anslår man en lätt självkritisk ton vilket riskerar att uppfattas som ett slags bekräftelse på sd:s vidriga agitation.
Lärdomen från TV debatterna med sd är därför att de statsbärande partierna inte har något att vinna på att ställa upp i sådana här diskussioner. De bör avstå i framtiden. I vart fall bör inga ?höjdare" ställa upp mot Åkesson.
Det är torsk för de stora redan innan nedsläpp i sådana matcher. Däremot är andra ytterkantspartier mer lämpliga som debattmotståndare till extrema partier som sverigedemokraterna.
Jag är till exempel övertygad om att vänsterpartiet - som tyvärr är i full färd med att åter bli ett testuggande fyraprocentsparti - skulle hävda sig bättre än (s) och (m) i en holmgång mot sd.
Lars Ohly skulle kunna ge Jimmie Åkesson en tuff match. Även en kille som miljöpartiets Peter Eriksson skulle kunna prestera bra resultat i en holmgång med Åkesson.
Små och lite speciella partier som (v) och (mp) har självbilder som påminner om sverigedemokraterna. De har totalt olika uppfattningar, framförallt har de mycket bestämda uppfattningar i vissa frågor och de är underdogs med en lätt fallenhet för konspirationstänkande. Debatter mellan dessa skulle inte bli särskilt upplysande, det skulle inte bli vackert, det skulle snudd på kunna bli lätt våldsamt. Men det skulle bli effektivt.
Viktigast av allt är att sverigedemokraterna skulle få rejäl konkurrens om rätten att exploatera det folkliga missnöjet. Det är så de måste tas.