I den nyutkomna boken Fredens illusioner av professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell påvisas hur Sverige saknar förmåga att strida i större förband än bataljon och är även denna förmåga behäftad med underkapacitet, bristande taktisk rutin och ledning.
Det finns förhoppning att vårt engagemang på Nato:s sida i Afghanistan ska garantera oss Nato-stöd vid en eventuell attack utifrån. Flera pensionerade generaler och överstar har uttryckt kritik mot sådana antaganden och manat till försiktighet med nedskärningar mot bakgrunden av situationen i närområdet.
Försvarsministern Tolgfors är inte orolig över utvecklingen och påstår dessutom stick i stäv med Wilhelm Agrells redovisning att vår militära kapacitet är bättre nu än tidigare. Sakkunniga genomskådar dylik bluff.
Vår truppinsats i Afghanistan som bundsförvanter till USA/Nato har redan av arabiska gerillakrigare använts som skäl till sprängdåd i Stockholm. Det är viktigt att inte öka vår sårbarhet genom att bli måltavla för ytterligare väpnade attacker. Nato-samarbete ökar denna risk.