Vi är inte så säkra på att det verkligen är så, vi tror helt blåögt på att en hel del blir bättre om de unga inte gör precis som farsan.
Dessutom tror vi att fan blir munk när han åldras. Det är nog rätt bra med lite lagom olydnad. Det låter kanske fånigt, men fundera lite över vad vi har upplevt bara under vår ganska korta livstid, vi som har passerat bäst-före-datum.
Vi är ju uppfostrade på den gamla goda tiden då det var självklart att ungarna skulle vara snälla och lydiga, annars fick de sig en avbasning. Det gällde både i hemmet och skolan och senare i arbetsliv och militärtjänst.
Lydnad och disciplin var hedersord. Äldre och starkare hade full rätt att slå mindre och svagare, i varje fall sina egna barn eller skolbarn. Inte förrän i mitten av förra seklet började man ändra på det och det var många som klagade över förbud mot aga i skolan. Nå var det bättre då än nu? Ja många blev lydiga, t o m kuvade, men inte var världen bättre.
Fundera lite över vad det har betytt att människor inte har vågat sticka upp och säja nej! Tänk på alla krig där soldater har marscherat mot varandra för att dö och döda. Tänk på förföljelse av människor som inte gjort annat än tillhört fel folkgrupp. Tänk om besättningarna på de amerikanska planen Fat Man och Enola Gay hade vågat vägra att fälla atombomber över civila i Japan! Tänk om Hitler och Stalin inte hade fått med sej så många förtryckare!
1900-talet är fullt av bevis för faran med okritisk lydnad. Tänk om föräldrar hade fostrat sina barn till att tänka själva, ja t o m hellre smita än lyda fel order! Får man tänka så hädiskt? Ja varför inte, resultaten av okritisk lydnad är ju bedrövliga, så värst mycket sämre kunde det väl inte ha blivit med mer civil olydnad. Tyvärr är det lättare att säja tulipanaros än att göra en. Trots allt har stora delar av världen blivit bättre, fredligare och vänligare. Kanske det beror på att de uppväxande släktena tänker friare?
Det skulle nog inte vara så dumt med lite mer olydnad nu och här i Sverige heller. Vi lyder kanske inte militära makthavare i så hög grad längre, men visst gör vi som många andra kommenderar. Ledarna går inte i noggrann marsch men de talar om för unga flickor att dom ska vara smala och sminkade, killarna ska ha mage som en tvättbräda eller byxor som hänger halvvägs ner på rumpan. Alla ska vi köpa nytt, nästan vad som helst bara vi handlar. Vi ska åka på semester även om vi trivs bättre på sofflocket, vi är ju hopplöst ute om vi inte köper ny säng, dator eller TV, vi måste allt ha senaste elektroniska grejen. Nog skulle Sverige klara sej ekonomiskt även om vi inte var så lydiga mot marknaden, våra moderna översåtar. Klarar vi det?