Terapeutiska arbetsläger
Den våldsamma sysselsättningsökningen vi nu upplever är helt konjunkturstyrd och har föga samband med den nya regeringens politik. Under de närmaste åren kommer dock den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik att på allvar konfronteras med verkligheterna.
Det är inte otänkbart att människor kan få gå och trampa i åratal i jobb av karaktären "vi river en vägg och bygger upp den igen". Ett slags terapeutiska arbetsläger kort sagt. Foto: Anders Wiklund/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skall a-kassan vara en omställningsförsäkring - vilket de flesta seriösa politiker till höger och vänster i vart fall retoriskt ansluter sig till - så krävs förstås ett slutdatum. Den svåra frågan är vad som som händer efter den bortre parentesen.
Vad ska hända med de människor som trots en gradvis sänkt ersättning och trots försäkringens krav på flytt/pendling till jobb redan från den första ersättningsdagen, inte lyckas skaffa sig ett arbete som det går att leva på?
Det var frågor av det slaget som diskuterades inom socialdemokratin i början av 1990-talet när partiet var nära att landa i uppfattningen att en bortre parentes borde införas i arbetslöshetsförsäkringen.
Risken är stor att utförsäkrade människor permanent placeras på en alternativ arbetsmarknad där de mot ersättningar på socialbidragsnivå får timmarna att gå i mer eller mindre konstruerade "samhällsnyttiga" arbeten.
Socialdemokratin valde att avstå från införandet av en bortre parentes.Under samlingsnamnet "Arbetsgarantin" infördes istället en mängd "insatser" som de arbetslösa var tvungna att delta i om de ville kvalificera sig för en ny ersättningsperiod i a-kassan. Kritiken mot Arbetsgarantin var stundtals mycket omfattande.Många människor upplevde att det var förnedrande att tvingas delta i tramsverksamheter under några månader för att återigen bli berättigade att stå till arbetsmarknadens förfogande med ersättning från a-kassan..
Den borgerliga riksdagsmajoriteten inför nu en modell som tycks vara en sämre variant av Arbetsgarantin. Den s k Jobb- och Utvecklingsgarantin har nämligen ingen bortre parentes.
Det är inte otänkbart att människor kan få gå och trampa i åratal i jobb av karaktären "vi river en vägg och bygger upp den igen". Ett slags terapeutiska arbetsläger kort sagt. Vare sig det upplevda eller faktiska utanförskapet till arbetsmarknaden lär minska av sådana åtgärder.
Jag hoppas att socialdemokratin tar chansen att i lugn och ro mejsla fram ett mer frihetligt alternativ till borgerlighetens arbetsmarknadspolitik.Ett alternativ där ersättningen från a-kassan är anständigt hög under en begränsad tid. Där den som inte av egen kraft lyckas ställa om sig till ett nytt arbete får kvalificerad hjälp och stöd.
Ett alternativ där myndigheterna inte tapetserar den enskildes tillvaro med regler, hot och piskor. Där man utgår från att de allra flesta, vuxna arbetslösa människor har förstånd nog att inse att man måste ge järnet för att skaffa sig ett nytt jobb och en ny inkomst.