Det är inte bara en ovanligt hård och tidig vinter som har skapat kaos i Sveriges tågsystem. Den svenska transportpolitikens eviga underlåtenhetssynder har bäddat för fiaskot. Dessvärre får vi nog inkludera tidigare s-regeringar i de ansvariga för krisen, även om passiviteten blir ett allt värre problem med allt större konsekvenser för varje år som går.
Krönika
Jag deltog i en träff nyligen med det nya Trafikverkets (de sammanslagna Ban- och Vägverken) ledning, som visade vad det handlar om.
Faktum är att på de mest trafikerade sträckorna är all kapacitet slutsåld. Det går helt enkelt inte in fler tåg - samtidigt som efterfrågan ökar: allt fler människor vill åka tåg hellre än bil, och allt fler företag vill frakta gods på tåg. Sverige är ett av få länder i Europa där tågtransporterna verkligen växer, vilket är utmärkt ur både miljö- och säkerhetssynpunkt.
Nu går det inte längre! Kapaciteten, till exempel på södra stambanan mellan Linköping och Stockholm (men också på många andra håll), är helt enkelt fylld.
Till detta kommer bristfälligt underhåll, och alltför gamla tåg.
Sverige är också ett av få länder i Europa som fortfarande bygger sitt system på så gamla tåg (=över 20 år) som X2000-tågen, och ett av få länder som inte har nyinvesterat i nya banor för t ex höghastighetståg. Vi halkar efter allt mer.
Mot den här bakgrunden har mer framsynta kommun- och regionpolitiker kämpat i snart 25 år för att få fram investeringar i nya banor (Götalandsbanan, Europabanan osv) för att knyta samman Stockholmsregionen med Malmö/Köpenhamn och Oslo/Göteborg.
På de sträckorna finns nämligen befolkningsunderlag för betydligt mera tågtrafik, t o m för höghastighetståg. Och EU har med projektet ("Den nordiska triangeln") i sina topprioriterade och stödberättigade investeringsprojekt sedan 90-talet.
- Det lönar sig inte, säger finansministern, och stoppar en satsning som alla andra partier vill ha! Det riktigt problematiska med Anders Borgs nej till höghastighetståg är att han saknar alternativ!
Det vore ju en sak om han kunde visa på att resandeunderlaget för höghastighetståg är för litet (men det kan han inte - här bor lika mycket folk som på sträckan Madrid-Barcelona), eller om han kunde visa på ett bättre alternativ.
Men det vägrar han. Som en följd av detta ligger nu t ex hela Ostlänkenidén på is - medan kostnaderna för problemen rusar i höjden, människors pendlartillvaro blir allt eländigare och miljön försämras därför att människor och företag tvingas välja bil, lastbil och flyg även där tåg vore ett bra alternativ.
Därmed, kära läsare, kommer vi att få leva med tågeländet i östra Sverige och Stockholmsregionen (liksom i Skåne etc) i minst tio år till, eftersom det tar MINST så lång tid att få fram ny järnvägskapacitet efter att beslut är fattat.
Socialdemokratin verkar ha tagit lärdom av sina gamla synder och lovade före valet ihop med v och mp fördubblade järnvägsinvesteringar, bl a i höghastighetståg. Men ännu tycks det dröja innan den borgerliga regeringen orkar ena sig och få fram ett förslag.
n n Fiasko är
bar