Är det verkligen så illa att mänskligheten har grävt sin egen grav? Varför gör man inget åt det då? Ja vem ska se till att något blir gjort då, vem rår för eländet och vem ska trolla med knäna? Vem ska kirra oljekatastrofen i Mexikanska golfen, BP eller Obama? Det dräller av sorgliga händelser, jordskred, kyla, hetta, översvämningar, terrordåd och andra vansinneshandlingar.
Man blir tyvärr så van vid att se förskräckliga bilder att man lugnt tuggar vidare på sin smörgås medan människor omkommer på andra sidan klotet. Det är ju en katastrof i sig, att vi tappar förmågan till medkänsla, men det är en följd av att vi hela tiden peppras med kusligheter, vi blir avtrubbade.
Krönika
Det som händer på hemmaplan berör oss mer, men inte så bra. Nyheterna består i hög grad av brottsbeskrivningar, det är väl enkelt att få tag i polisrapporterna och man sätter gärna braskande rubriker om rån, överfall, misshandel och mord.
Många människor, särskilt kvinnor, blir så skrämda av nyhetsförmedlingen att dom knappast törs gå ut på kvällen, som om det stod rånare bakom varje knut. Många tror att våldet och brottsligheten har blivit värre, men det stämmer faktiskt inte. Det är ju inte heller stillsamma gamlingar som råkar ut för våldshandlingar utan det mesta handlar om berusade yngre män, som mockar gräl i eller utanför krogen, precis som gamla tiders drängslagsmål.
Spriten ligger bakom eländet nu som förr, men andra droger har ju tillkommit tyvärr och den hanteringen ligger bakom mycket av kriminaliteten. Vi menar förstås inte att massmedia ska låta bli att rapportera om brott och annat elände, men det blir lite obalans mellan det och sånt som borde vara viktigt dessutom, vardagslivets glädje och problem, ja allt det där som vi har omkring oss. Kan det vara så illa att det är svårare att skriva intressant och klokt om vardagsnära händelser än om katastrofer?
Något som vi tycker kunde få mer och bättre utrymme är det där som ibland lite föraktfullt kallas politik. Det pågår faktiskt ett stillsamt reformarbete i kommunerna, oftast i gott samarbete mellan olika partier eller med hyggliga diskussioner om skillnaderna i åsikt, men det man läser om är de gånger då någon protesterar högljutt. Det ses inte som inte intressant när politiskt förtroendevalda kommer överens, men kors vad det dånar om åsikterna skär sej! Har ni förresten funderat över varför "politiker" närmast används som skällsord? Enligt massmedia finns knappast de tusentals vanliga politiskt aktiva, som sätter till sin fritid för att få kommunerna att fungera, utan rubrikerna handlar om ett fåtal rikspolitiker, som har gjort ett eller annat felsteg.
Motvikten till all eländesbeskrivning blir fotboll och annan sport, kändisliv - t ex prinsessbröllop - och stjärnkult. Vem ska vinna Idol eller Melodifestivalen eller något annat ofantligt viktigt? Ja visst är det också intressant och viktigt, men nog finns det en risk att ögonen fastnar just där och att resten av världen bleknar bort.