Stjernkvist förnyar (s)kolpolitiken
Lars Stjernkvist är socialdemokrat och ansvarigt kommunalråd för skolfrågorna i Norrköpings kommun. Häromdagen postade han en inbjudan till kommunens alla friskolerektorer. Stjernkvist vill träffa dem för att inleda en diskussion om hur skolorna i Norrköping på ett bättre sätt än idag ska kunna samverka för att höja kvalitén på utbildningen för alla skolbarn i kommunen.
Folkbladets ledarskribent Widar Andersson berömmer Lars Stjernkvist för de nya greppen inom skolpolitiken. Bland annat tar han initiativ till att höja kvalitén på utbildningen för alla skolbarn, också för dem i friskolor. Här syns skolkommunalrådet i samspråk med en elev på Ljuraskolan om det uppmärksammade förslaget om godisförbud. Foto: Robert Svensson/arkiv
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lars Stjernkvist gör helt rätt. De fristående skolornas rektorer ska givetvis hörsamma Stjernkvists inbjudan. Även Mona Sahlin bör spetsa öronen.
Ledare
En skola är en skola är en skola. Oberoende av vem som äger grundskolor och gymnasier så är det grundläggande uppdraget gemensamt.
Fristående skolor gavs för snart tjugo år sedan möjligheter att verka inom det allmänna och avgiftsfria skolsystemet. Friskolorna följer med några få undantag - främst Waldorf- och Montessoriskolor - samma läroplan och betygpraxis som de kommunala skolorna. Friskolorna står - oavsett huvudman - även under stort samma lagar och regelverk som alla andra skolor. Lika fullt har det i de allra flesta kommuner utvecklats två närmast parallella skolsystem. Friskolorna har varit för sig och de kommunala skolorna för sig. Ansvaret för att det blivit som det blivit ligger framförallt hos de kommunala myndigheterna. På många håll har kommunpolitikerna totalt identifierat sig med de egna skolornas verksamhet och betraktat de fristående skolorna som konkurrenter. De har gått in i producentrollen och därmed åsidosatt sitt politiska ledarskap för alla barns och ungdomars skolgång.
På riksplanet har socialdemokraterna, trots att friskolorna introducerades av (s)-regeringen 1988-91, indirekt understött de kommunpolitiker som misskött sitt uppdrag på detta sätt. Istället för att inta den självklara ståndpunkten att alla skolor ska vara bra skolor - oavsett ägare - så har man från socialdemokratiskt håll talat om de kommunala skolornas särskilda betydelse. Statsråd som Thomas Östros och Ibrahim Baylan har argumenterat för att barn, ungdomar och föräldrar skall ha en bra "kommunal" skola i närheten av där de bor. Samtidigt har antalet friskolor stadigt ökat; i vart fall i de större städerna.
I delar av landet utgör idag fristående gymnasier upp till femtio procent av det totala utbudet. En stor och växande del av dem som använder skolornas tjänster bryr sig föga om huruvida skolan är kommunalt eller privat ägd. De söker sig till de skolor som de tror är bäst för dem.
Lars Stjernqvists initiativ är lovvärt. Det bör inte stanna vid ett antal möten och konferenser. Tillsammans med alla rektorer och skolägare finns nu chansen att upprätta en gemensam standard för alla skolor i Norrköping. Oavsett pedagogik och oavsett elevsammansättning på de olika skolorna ska barn och föräldrar i Norrköping kunna känna sig trygga med att alla offentligt finansierade skolor i kommunen är bra. Lika lite som varje arbetsplats passar varje arbetstagare så passar varje skola förstås inte lika bra för varje barn. Möjligheten att välja mellan skolorna är därför omistlig. Politikernas viktigaste stöd till skolbarn/föräldrar/gymnasieungdomar är att upprätta gemensamma och offentliga villkor och krav för de valbara skolorna.
Det är dit hän som Lars Stjernkvist bör sikta. Når han ända fram så gör han inte bara en stor insats för Norrköpings skolor. Han ger även angelägen draghjälp åt Mona Sahlins ambition att förnya och modernisera socialdemokratins skolpolitik. Politiken behöver lyftas och ska omfatta alla skolor. Inte bara de kommunala.