Sje-ljudet som gör skillnaden
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men inte kommer han in på Spy Bar då. Bratsen glider förbi i designade trasiga jeans och t-shirts.
Det uppklädda identifieras genast som underklass. Ändå är alltså inte alls kläderna viktigast.
Adressen är viktig förstås. Just adressen i sig.
Därför kostar vilket trist hus som helst i Lindö mer än ett fint hus någon annanstans i Norrköping. Det här gäller lokalt.
Men ska du upp till den högsta kasten är det något annat som gör skillnaden:
Sje- ljudet!
Dialekt helt enkelt. Men särskilt sje-ljudet. Det är mycket komplext i det svenska språket.
Kan stavas och uttalas på många olika sätt. För en som inte har svenska som modersmål är det omöjligt att lära sig.
Det finns de som kommit till vårt land och lärt sig språket på ett helt fantastiskt sätt.
Melodin, grammatiken, allt sitter - utom sje-ljudet.
På samma sätt är det med oss underklassiga från landsorten: Vi kan inte få till sje-ljudet.
Det blir tjockt och uttalas med öppen mun.
Någon från en fin adress i huvudstaden sätter tungspetsen bakom den övre tandraden när sje-ljudet i t ex "människa" ska uttalas. När jag var producent på SR P 1 tog jag upp det här med en kollega som kom från en fin familj.
Hon visste precis vad jag talade om. Säg bara "människa" och jag kan avgöra din sociala status, menade hon.
Hon visste också ett sätt att kolla det engelska uttalet.
Den som sökte jobb som radioreporter fick läsa en text som innehöll ordet Amnesty International.
Den sökande som hade ett hörbart "t" i sje-ljudet var omedelbart avslöjad. Obildad underklass.
Som barn talade jag mycket dialekt. Sedan bodde jag på andra ställen i landet i tio år och en del försvann.
När jag började läsa nyheter i radio blev det naturligt att slipa bort ännu mer.
Men ännu talar jag en tydlig Norrköpingsdialekt. Och är stolt över det.
Det signalerar ett ursprung som jag gärna talar om.
Som när någon bär en nål i kavajen eller en ring på fingret. Dialekten berättar något.
Men att tala dialekt är nästan alltid till nackdel.
Sedan kan det sägas hur många gånger som helst hur gulligt och fint det är.
Det är oftast bara överklassen som tycker att det är pittoreskt med det lite folkliga.
Ädelskånskan är en sak. Gyllenhammars fina göteborgska också.
Men på riktigt bred östgötska går det aldrig att nå toppen.
Det går förstås att odla dialekten och göra den till ett varumärke.
Jerry Williams. Han överdriver givetvis medvetet södersnacket.
Bert Karlsson. Han odlar sin töntiga lantlighet där sättet att tala är mycket viktigt.
Men de är undantag. För de flesta är det ingen fördel att bära det kastmärke som dialekten är.
Var stolt över ditt ursprung. Var bara klar över att sje-ljudet alltid röjer dig.
Det var bara det jag ville säga.