Samtal behövs kring kollektivavtalen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är bra om samtalen verkligen kommer till stånd.
Kollektivavtalen är betydligt mer smidiga och anpassningsbara än lagar och statliga reglementen. En av Sveriges konkurrensfördelar är just förmågan till snabba omställningar av produktion och av arbetslivets förutsättningar. Kollektivavtalen ger ett stort utrymme för lokala förhandlingar och förändringar. Samtidigt ger avtalen ett bra skydd för de enskilda arbetstagare som får ta de största smällarna vid stora förändringar på arbetsplatserna.
Näringsminister Maud Olofsson har flaggat för lagstiftning mot fackens rätt att ta till stridsåtgärder för att få till kollektivavtal på företag där facken inte har medlemmar. Skulle Olofssons linje också bli den borgerliga regeringens politik så är det synonymt med en gradvis avveckling av kollektivavtalen. Blir avtalen frivilliga till sin karaktär så krävs statliga regleringar för att garantera miniminivåer för de anställdas löner och villkor. Företagare som idag kanske då och då suckar över kollektivavtalen och "trilskande ombudsmän" skulle säkerligen få anledning att slita sitt hår i förtvivlan om ombudsmännen avlöstes av statliga inspektörer med lagboken i hand.
Det bästa är därför om parterna på egen hand kan mötas för att diskutera det som stör och skaver. Kollektivavtalen försvagas om inte båda parter upplever dem som rimliga och hyfsat avvägda.