Ditt barns skolgång är inte bara den goda pedagogiken, den är till en fjärdedel rast och lek utomhus. Varför finns inte klara krav på alla skolors utomhusmiljö och dess organisation? Det handlar om säkerhet och en trygg lekmiljö mellan lektionstimmarna.
De kommunala skolornas gårdar är oftast inneslutna med ett staket. De är även planerade så att det finns lekredskap i en säker miljö. På raster finns det flera vuxna med överblick över vad som sker i utemiljön. Barnens trygghet är satt i centrum. Det värsta negativa exemplet jag sett, är Erlaskolan. Den etablerade sig i en kontorsfastighet nu efter jul. Lekutrymmet till barnen är en parkeringsplats och en gångstig vid en trafikerad gata. Men så finns ju Oxelbergsparken. Tydligen har ledningen planerat att kommunens park ska vara barnens skolgård? Om man promenerar förbi parken under raster finns det barn överallt. De hoppar hage på gångvägen, klättrar i träden och bygger kojor i buskarna. I själva lekparken kan man också finna en del barn. Mellan parken och skolan ligger berget. På berget, mot Storsvängen, klänger små barn på 5-6 meters höjd med asfalt direkt nedanför.
Jag har frågat de unga personer som står utanför skolans ingång och ?vaktar? hur de ser på säkerheten för barnen. ?De får inte vara längre bort än att de ser dörren?, blev svaret. Enligt min erfarenhet glömmer barn under lek, ofta en så diffus begränsning.
Jag skulle inte som förälder känna mig säker att lämna mitt barn till den utemiljön. Är det ansvarsfullt av skolledningen att placera barn i före detta kontorsmiljö, utan tillgång till en skolgård med ordnad lekmiljö? Varför finns inga klara krav på skolbarnens utemiljö?
