Risk för "islamnojja"
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I fredags misslyckades parlamentet att välja Gül eftersom många ledamöter bojkottade valprocessen som många av kritikerna dessutom anser är olaglig.
Det speciella med turkisk politik - och som fortfarande gör landet till en något obekväm aspirant till ett medlemskap i EU - är att militären ständigt är beredd att träda in i allt för religiösa regeringars ställe. Så även denna gång.
Tonläget mellan Turkiets regering och militären har skruvats upp några snäpp.
Det är svårt att veta vad i demonstranternas kritik av en tilltagande risk för islamisering av Turkiet, som är sund och sann kritik och vad som är diverse partiers/gruppers försök att flytta fram sina egna positioner. Politik i Turkiet är nämligen inte helt annorlunda politik i andra länder. Man kan vara förvissad om att det bland demonstranterna i Istanbul finns politiker och agitatorer som står för saker och ting som turkarna vill ha lika lite som vad de längtar efter ökat prästvälde i samhället.
Västvärlden får också passa sig för överdriven ?islamnoja?.
Partier och politiker med rötter och ursprung i islam behöver faktiskt inte vara farligare än våra egna kristdemokrater.