Regeringen högerspökar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alliansens första sommar
Jag sjunker ner på en parkbänk med en glass och låter tankarna flyga iväg till högeralliansen. Inte för att det är mitt favorit tankeämne, jag tänker hellre på socialdemokratin. Men när tankarna flyger mot högeralliansen blir det i form av de attraktioner jag ser.
Vi lever i en högkonjunktur som vi kanske inte sett motsvarighet till någon gång tidigare i modern tid men ändå tycks det saknas resurser för att hålla våra trygghetssystem uppe. Om vi inte har råd att vara solidariska med våra medmänniskor nu hur skall det då se ut den dag vi kommer in i en lågkonjunktur? Det är som att åka virvelvind utan att fälla ner säkerhetsbygeln. Vad händer med de som far ur, ska vi inte hjälpa dem? Är det deras eget fel?
En omfördelning är redan igång i samhället, från de som behöver till de som redan har. Gigantiska skattesänkningar som främst gynnar välbeställda villaägare i attraktiva områden ska betalas av de som haft oturen att drabbas av arbetslöshet och sjukdom. Högeralliansen drar in på gungorna vad de förlorar på karusellen. Men inte allt, stora delar av skattesänkningarna är ofinansierade.
Det finns länder där en ganska stor grupp lever gott, en medelklass som har råd att anställa pigor och hjälpredor. Som har råd att betala inträde på nöjesparker, som har råd när det blir avgifter i skolan. Medan en mindre grupp har låga löner, kanske måste ha två jobb för att klara sig, ingen arbetstrygghet, hög arbetslöshet och fattigdom. Det går ut över barnen och i de länderna är brott och orolighet vanligt. Där byggs murar med grindar för att hålla bort de fattiga. Där finns rädslan, där är vapen vanligare, där är det lätt att ta till våld och övervåld.
Där behövs kanske inte spökhus och när jag går in i ett blir jag genast rädd för att Anders Borg ska komma och skrämma mig med det som han kallar incitament, bara ordet gör att det går kalla kårar på ryggen, han menar att det ska vara större skillnad för då blir de lata mer pigga, de sjuka mer friska.
Det är mörkt i spökhuset och bakom nästa dörr står Maud Olofsson och jag ryggar tillbaks av bara farten av hennes påståenden om att förenkla för småföretagen men som i praktiken lett till krångel och högre skatt för dessa företagare. Jag rusar vidare och nästa spöke som viftar med armarna är Mats Odell som ska rea ut våra gemensamma bolag. Jag springer ur spökhuset, jag behöver inte vara där. Verkligheten överträffar dikten. Men jag ser Sven-Otto Littorin åka in i Sagoslottet. Där kan han stanna bland tomtar, prinsessor och fen. Jag föredrar berg och dalbanan och jag är väl medveten om att opinionsmätningarna kommer att åka berg och dalbana fram till nästa val.
När jag släpar mig mot utgången undrar jag stilla vart Reinfeldt egentligen gömt sig. Stod han i spelhallen och tryckte, eller i spegelsalen eller kunde det varit honom jag hörde skrika från Fritt Fall?