Efter dåden i Norge har debatten startat; vilka kopplingar finns mellan våldsmannen och främlingsfientliga partier? Och därmed, borde fler känna skam och skuld efter det som hänt?
Egentligen är debatten absurd. För det är förstås omöjligt att med normal politisk analys förklara varför en person kallblodigt skjuter efter springande och simmande tonåringar. Jag har inte läst hans manifest. Jag tänker inte läsa det. Det enda relevanta för mig är att han dödat mina nära vänners vänner, och det finns inga rimliga resonemang som kan förklara något sådant. För mig är han ett fall för i första hand poliser och psykologer, inte för politiker.
Debatt
Jag delar alltså helt uppfattningen att det leder fullständigt fel att skuldbelägga andra än den skyldige våldsmannen. Det är orimligt att reducera hans ansvar genom att fördela det på flera. Samtidigt måste vi självklart alla fundera på hur vi i framtiden förhindrar nya vansinnesdåd. Det är uppenbarligen svårt att upptäcka hoten i tid. Våldet och hatat kan gro i alla möjliga miljöer.
Det kanske är så att det i alla samhällen finns några få som drivs av hat och en gränslös bitterhet. Några av dem är säkert oförargliga, andra kan vara farliga. Med politiska beslut som minskar klyftor kan vi skapa ett samhälle som minskar gruppen, men det finns nog inget hundraprocentigt vaccin mot extremism eller terrorism. Historien har som sagt visat att den kan gro i alla möjliga miljöer, som amerikanska villakvarter, i Oslo, Bagdad och i Tokyo.
Efter årets semesterresa kändes det särskilt bra att komma hem till Norrköping. Här känner jag mig trygg. Men det betyder inte att vi är vaccinerade mot våld. Med 130 000 invånare kan det finnas någon som känner ett gränslöst förakt för andra. Men det betyder förstås inte att de är potentiella massmördare.
Men helt säker kan jag inte vara. Därför är jag till exempel övertygad om att vi behöver en effektiv polis. För enligt mig är det framför allt polisens uppgift att hitta och neutralisera farliga extremister. Vi får inte vara naiva i vårt försvar av demokratin, som Jens Stoltenberg uttryckt det.
Som sagt, jag tror att gruppen politiska knäppskallar är ganska konstant. Det som framför allt förändrats är att de numera har helt andra möjligheter att nå ut. Jag fick häromdagen ett meddelande på facebook som gjorde mig ledsen och arg. Avsändaren menade att det hade varit mer logiskt om massmordet inträffat i Sverige med tanke på vår skattepolitik.
Jag hävdar inte att han är någon potentiell mördare, inte ens att han är politisk extremist. Han har inget ansvar för det som hände i Norge. Men han saknar omdöme. Uppenbarligen drivs även han av en slags bitterhet som fått honom att förlora sans och balans.
Vad vill jag då ha sagt?
Jo, jag tycker som sagt att det är fel att skuldbelägga andra än den skyldige. Men det betyder inte att vi andra är maktlösa. Vi måste alltid vara uppmärksamma när vi stöter på galenskapen - på jobbet, i tidningarnas kommentatorsfält eller i andra sammanhang. Vi måste ge svar på tal, inte minst när vi möter den främlingsrädsla som är, om än ibland avlägset, besläktad med våldsmannens.
Gör vi det kan vi nog få en och annan att tänka till. Övriga, som inte påverkas av sakliga argument, måste polisen ha resurser bevaka.