DEBATT: Rävspelet

Representanter från Hamasregeringen har bjudits in till olika evenemang i vårt land. Vare sig utrikesminister Jan Eliasson eller någon annan från den politiska ledningen kommer att ta emot Hamas för ett officiellt besök. Ryssland har däremot både varit värd för ett statsbesök från Hamas och skickat pengar till den ekonomiskt vanskötta och utblottade palestinska myndigheten. Norska regeringen kommer, till skillnad från den svenska att officiellt träffa Hamasregeringens representanter. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har å sin sida hotat med att sparka den palestinska regeringen och de inte "tar sig samman" och tar ett fullt regeringsansvar.
De måste, sade Abbas i en intervju med SvT, " börja samtala med israelerna" på det sätt som regeringar gör.
Den vanligtvis bittra och hårda tonen i Mellanösterndebatten har genom vad som hänt, om möjligt blivit ännu mer oförsonlig. Självmordsbombare i Tel Aviv, mord i stor skala på turister i Egypten, kärnvapenskrammel från Iran och de dagliga terrordåden i Irak skruvar ytterligare upp spänningen i denna så hårt prövade del av världen.
Internationell politik är ett rävspel. Motiven som styr politikerna är lika ofta dolda som öppna. På samma sätt trängs de ädla motiven med de egoistiska. Som åskådare ser och hör vi oftast bara delar av förloppet. Ibland har vi dessutom så pass starka fördomar och förutfattade meningar att vi endast vill se vissa delar av skeendet. Men de av världens ledare som det är något med kan inte kosta på sig sådant tunnelseende. De måste, ibland hemligt, under ytan och via ombud, försöka hålla dialogen igång, bygga nätverk och relationer och utöva påtryckningar och hot, handskakningar och middagsätande med samma goda humör.

Per Gahrton är en erfaren, insatt, kunnig och proarabisk politiker och debattör. Han är dessutom ordförande för Palestinagrupperna i Sverige. Häromdagen medverkade han i en debatt i radions Studio 1. Gahrton påminde om att organisationen PLO - vars politiska gren förlorade valet till Hamas - en gång i tiden också var en terrororganisation som vägrade erkänna Israel. Per Gahrton gjorde det troligt att Hamas kan utvecklas på ungefär samma sätt som PLO. Han var däremot djupt kritisk till Sveriges och den övriga västvärldens beslut att isolera Hamasregeringen. Enligt Per Gahrton kan en sådan attityd driva Hamas ännu närmare länder som Iran och ännu djupare in i terrorism och fanatism.
Frågan som Gahrton ställer är klassisk: Hur skall demokratierna förhålla sig till en demokratiskt vald regering med terror på programmet? Skall man "umgås" med den i hopp om långsam och långsiktig tillnyktring? Eller skall man med sanktioner och isolation försöka tvinga dem till förändring?
Historien ger inga entydliga svar. Erfarenheterna från t ex förhållningssättet till nazi-regimen i 1930-talets Tyskland visar åt ett håll. Det på sina håll flitiga umgänget med PLO pekar åt ett annat. Diktaturen i Kina har en hög umgängesfaktor i sitt förhållande till väst medan Saddams diktatur fick smaka på sanktioner och västarméernas bomber.

Världens ledare får därmed pröva sig fram i varje nytt fall. Det finns inga tillgängliga facit. Det vi vet är att mord-och terrorregimer som Hamas orsakar djup misär och mänskliga tragedier för sina egna och även andra länders medborgare. Inga medel bör därför lämnas oprövade för att kunna påverka utvecklingen till det bättre i det palestinska området. Känner jag Jan Eliasson rätt så har han redan försäkrat sig om att den svenska uppfattningen kommer fram till Hamas på det ena eller andra sättet. Han behöver inte träffa dem i egen person för att göra klart att Sverige står bakom tvåstatslösningen som tidigare förhandlats fram. Samtidigt bör det svenska budskapet innehålla framtida möjligheter till samarbete och utbyte på olika plan.

Information till våra läsare

Debatt: Rävspelet