Papa Joes femte bud
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har inte läst honom, men min beläste kompis på den andra tidningen säger att Coetzee är en utmärkt författare.
Med totalt uttryckslös min tog JM emot beskedet att han fått det prestigefyllda priset:
- Jag är ofantlig glad.
I stenansiktet röjdes inte någon känsla alls.
Så när han för en vecka sedan på Nobelfesten reste sig för att hålla tacktal var förväntningarna låga.
Hans korta tal var kvällens bästa inslag. Spirituellt, kvickt - och klokt.
Mamma!
Det var en hyllning till morsan.
-Vem vinner vi priser för? Våra mammor!
Det var budskapet. Han tittade ut över de andra pristagarna. Allvarliga män.
Stolta och självmedvetna. Uppklädda herrar i övre medelåldern. Plötsligt såg vi dem som små pojkar.
Och så förklarade han för dem varför- precis just VARFÖR - de jobbat så hårt i sina yrkesliv.
Varför?
För att få beröm av morsan, såklart.
- Mamma, mamma, titta jag har fått ett pris!
- Ja,ja, det är bra pojken min, ät upp dina morötter nu innan de kallnar!
Alla i Blå Hallen insåg att han givetvis hade rätt.
Sir Stones
På den där stentavlan som Gud, enligt sägnen, gav till Moses finns förklaringen:
"Hedra din fader och moder!" Femte budet.
Det ligger djupt rotat i oss. Och det är alltså inte bara mamma som ska hedras, utan också pappa. Han kan heta Joe och vara 92 år, t ex.
Häromdagen var sångaren i Rolling Stones, Mick Jagger, på Buckingham Palace och blev dubbad till "Sir".
I skinnjacka och med en röd halsduk lika nonchalant som elegant slängd över axeln.
Men han var där. Hånad av vapenbrodern i bandet som de startade i ungdomen.
- Mick gör sig verkligen löjlig när han nedlåter sig till nåt sånt, det där stämmer inte alls med vad Stones står för, sa Keith Richards.
Nu är det väl ingen längre någon som tror på myten om Rolling Stones som rebeller.
Men de vill alltså ännu framtona som anti-establishment. Det är en del av varumärket.
Att tacksamt buga för de kungliga och titulera sig "Sir" är en bra bit från "Street Fighting Man" och "Sympathy for the Devil".
Sir Mick har ju fått allt det han drömde om när han var 20:
Fame & Fortune. Berömmelse och rikedom. Och så många vackra kvinnor han orkar med.
Allt på att bara spela den musik han gillar.
Pappa!
Så varför tråna efter en fånig titel och tvingas ta emot spydigheter?
Svaret heter Joe. Han är alltså 92 år och på bilden från ceremonien står den lille skinntorre gubben i finaste gå-borts-kostymen.
Det bara strålar av fadersstolthet om Jagger Senior.
Joe har säkert inte haft det så lätt genom åren. En son som bara vill rocka och rulla.
Klart att farsgubben varit orolig. Rubriker om knarkorgier. Ständigt nya tjejer.
När grannarna berättade om barnen som vuxit upp och blivit ingenjörer och kamrerer satt nog poor Joe många gånger tyst med sin tekopp.
- Och Michael, håller han fortfarande på med det där ...bandet?
Nu var det dags för sonen att betala tillbaka, pay-backtime.
Titta Papa Joe:
- Drottningen har gjort mig till riddare!
Strindbergs bud
August Strindberg ändrade ju det femte budet till:
Älska inte din fader och moder så mycket att du dyrkar också deras dåliga sidor! Det är en viktig påminnelse.
Men det femte budet ska inte underskattas som förklaring till varför så många stretar på i vingården.
En klok lärare på högskolan påpekade att det finns ett känt problem med det, just för journalister.
En journalist som inte kan identifiera sin målgrupp går nämligen lätt vilse. Att ha kompisarna kring fikabordet som målgrupp är ett vanligt misstag. Men ett annat fenomen är också vanligt:
Journalisten som skriver för mamma!
Det brukar inte vara särskilt framgångsrikt. Helt enkelt lite begränsande om det ska fungera som massmedia.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>