Det som Littorin beskrev har hänt, om inte annat så i andra så kallade affärer.
Det har hänt att journalister belägrat politikers och andras hem och därmed kraftigt beskurit friheten för andra, i sammanhanget helt oskyldiga. Barn och andra familjemedlemmar har inte kunnat umgås med sina vänner, gå till skolan och så vidare. Jag vet bestämt att journalister smugit runt i buskarna och försökt ta bilder genom fönstret hemma hos politiker och andra.
Även om Littorins angrepp på media var missriktat så har onekligen han och hans närmste bevisligen drabbats.
I samband med vårdnadstvisten har jag sett stora bilder i kvällspressen på hans flickvän och före detta fru.
Min hustru påminde mig nyligen om att vår nattsömn numera nästan aldrig blir störd. Nej, det var inte Brusiga Berror som ringde under min tid som partisekretare. Det var journalister. Ibland ville de ha en kommentar om någon opinionsmätning. Ibland en reaktion på vad något anonymt kommunalråd i någon avlägsen håla hade sagt eller gjort. Inte i något fall tyckte jag det var motiverat att ringa halv tre på natten.
Om inte journalister respekterar privatlivet och tar hänsyn till makthavares omgivning, då finns en uppenbar risk att det i framtiden kommer att finnas ännu färre politiker som har offentliga telefonnummer.
Det är inte bra om journalister och så kallade vanliga väljare måste ta sig igenom ett filter av skyddande rådgivare, pressekretare och andra för att få tag i en ansvarig. Det fysiska avståndet kan också öka det mentala, och det tror jag alla förlorar på.
Det är ett av de främsta skälen till varför självsaneringen inom media måste fungera bättre. Jo, jag vet, det är långt ifrån alla som agerar hänsynslöst. Drevjournalistik och bristande respekt för människors integritet är framför allt ett kvällstidningsproblem.
Så här i efterhand undrar jag om någon kan förstå upprördheten som ledde till Laila Freivalds avgång. I sak handlade det om att huset där hon bor skulle ombildas till bostadsrätt. Jag såg inget allvarligt i det då, och jag gör det inte i dag. Men hon kastade in handduken när varken hon eller någon annan kunde ta sig in i lägenheten utan att behöva slå sig fram genom en hög av journalister.
Risken finns, och jag ser det verkligen som en risk, att vi som läsare blir avtrubbade. Därmed kan de som verkligen har gjort allvarliga övertramp lättare komma undan. För visst behövs en kritisk granskning, men den ska drabba rätt personer och vara sakligt motiverad.
Slutligen; debatten om medias metoder behövs för att inte oskyldiga ska drabbas. Därför är jag tacksam för att det numera bara är mina snarkningar som stör hustruns nattsömn.