Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Öppenhet bästa medicinen mot orimliga villkor

Avslöjandena om Östgötatrafikens vd Leif Johanssons anställningsvillkor upprör många och mycket. Upprördheten riktas mot Leif Johansson för att han trots redan goda villkor stegvis krävt ännu bättre. Och framför allt, den riktas mot dem som beviljat honom allt bättre villkor.

Norrköping2010-02-02 08:12
Lars Stjernkvist Mårten Arnberg
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Löneskillnader är en realitet, och Östgötatrafiken och andra offentligt ägda företag lever inte i en alldeles egen, isolerad värld. Vill man ha välutbildade och välmeriterade medarbetare måste man ta hänsyn till vad andra är beredda att betala. I veckan förklarade Östgötatrafikens ordförande Göran Ekdahl ( C ) att han förstår kritiken eftersom människor jämför med sina egna villkor. Hans företrädare Lars Bengtsson ( S ) förde ett liknande resonemang i intervjuer. Därmed drar de, om vi tolkar dem rätt, slutsatsen att det inte går att i sådana här sammanhang sätta löner som folk i allmänhet upplever som rimliga och rättvisa. Nej, i det här fallet kan man inte dra den slutsatsen. Det finns säkert förståelse för riktigt bra lön i vissa lägen. Den som har stort ansvar och jobbar mycket ska ha en rejäl ersättning. Däremot är det inte rimligt att betala lika mycket utan att vederbörande jobbar. Östgötatrafikens styrelser har genom åren stegvis höjt lönen och minskat kravet på att VD ska jobba för pengarna. Detta kröntes med att Johansson fick rätt gå i pension vid 55 års ålder. Det är moraliskt upprörande, särskilt i en tid när svårt sjuka pressas och stressas att gå tillbaka till arbetslivet. Den moraliska aspekten är viktig. Men vi borde även föra en diskussion om den här typen av villkors betydelse för ekonomin i stort. Det sägs ibland att toppchefernas villkor spelar en ganska liten roll. Trots allt, eliten är liten, och därför påverkar deras villkor inte mer än marginellt företagens och den offentliga verksamhetens totala kostnader, menar en del. Delvis sant, även om toppchefernas villkor förstås påverkar andras krav. Dessutom; avtal som gör det möjligt för nyckelpersoner i närings- och offentligt liv att dra sig tillbaka tidigt är självfallet problematiska. Sverige är för litet för att vi ska ha råd med att en om än liten klick ledare ägnar dagarna åt golfspel och barnbarn. Vad kan då göras? Det finns, tycker vi, skäl att dra några slutsatser av den senaste veckans debatt. För det första finns det skäl se över de riktlinjer som vårt eget parti tagit fram när det gäller höga chefers villkor. De innehåller tydliga nej till bonusar och fallskärmar, men efter det som framkommit kan det finnas skäl skärpa riktlinjerna. Alla partier i länet har ett ansvar för det som hänt i Östgötatrafiken, men vårt parti borde ta ett särskilt ansvar för att finna gemensamma och rimliga riktlinjer. För det andra är vi helt övertygade om att öppenhet och offentlig debatt utgör den bästa medicinen mot orimliga villkor. Östgötatrafikens organisation är inte helt enkel, och det ökar ytterligare kraven på tydlighet i redovisningen. Av den senaste årsredovisningen går det bara att ana en liten del av det som nu framkommit. Alltså borde vi som politiskt ansvariga ta en diskussion om hur öppenheten kan förbättras, i Östgötatrafikens och andra offentligt ägda företag.
Läs mer om
Norrköping