Omtanken ger livet guldkant
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men vi inser att det alltid kommer att finnas mängder av behov, som inte kan tillgodoses inom de vanliga ramarna. Inte ens i goda tider kommer resurserna att räcka och det kommer alltid att vara strid om pengarna. Det kommer säkert alltid att finnas många som behöver stöd och inte alla är så lätta att älska. Samhällets ekonomi måste gå ihop och det är inte någon enkel match att fördela våra gemensamma medel. Vi kan säkert emotse jämmer och klagan även i framtiden. Tyvärr tror vi inte heller att människor i framtiden kommer att vara mer omtänksamma och generösa än vi är nu. Det är väl snarare en risk att skattesänkningarna gör många vana vid mer pengar åt sej själva och det lär inte vara befrämjande för solidaritet med andra. Lockvaror och tjusig annonsering drar uppmärksamheten till sej. Köp nytt! Bli vacker! Bygg hus, res till värmen, skaffa ny bil, ät flott, drick gott, ge barnen mobil med alla tillbehör! Det ska nog mirakel till om behovet av vård och omsorg ska kunna hävda sej i bruset av utbud. Men behoven kommer inte att minska, tvärtom. Vi blir allt fler äldre, lyckligtvis friskare under längre tid men knappast under hela resten av livet. Det finns redan väldigt många ensamstående, som saknar anhöriga eller har dem på långt avstånd. Även närboende anhöriga har egna liv att klara av och har ofta svårt att hinna med särskilt mycket tillsyn. Dagarna kan bli mycket långa och dystra för den som inte själv kan ta sej ut. Det är också många yngre som skulle behöva mer omtanke än barnomsorg, skola och fritidspersonal kan hinna med. Ensamstående föräldrar kan behöva avlastning och vuxna att ta stöd och hjälp av. Många barn och ungdomar har mormor/farmor morfar/farfar långt borta och kanske inte alls träffar snälla äldre människor. Hur ska de då kunna utveckla varma känslor för dem som är gamla? Det behövs inga underverk för att vi alla ska få ett bättre liv, bara omtanke i god tid. Det finns alltså massor som t ex pigga pensionärer - eller kanske arbetslösa - kan göra, till glädje inte minst för sej själva. Det är inte frågan om att binda sej för mer än man orkar och har lust med, och givetvis inte att ta jobb som normalt sett ska utföras av personal. Det handlar om allt det där andra, det som kan sätta guldkant på tillvaron för många - ja även för den som satsar lite av sin tid. Kanske bidrar man till att bygga upp ett system av omtanke, som man själv får glädje av den dag då krafterna sviker. Vill ni veta mer? Frivilligcentralen står i telefonkatalogen. Kom loss! Barbro Mattson och Britt-Ingrid Stockfelt