Ett kollektivt lönelyft på säg 5 000 kronor i månaden skulle öka lönekostnaderna med drygt 30 miljarder kronor per år. Det kommer inte att låta sig göras."
Jag menar att det är nödvändigt att höja lärarnas löner.
Samtliga partier säger sig vilja ha en likvärdig och offentligt finansierad skola, vård och omsorg för alla.
Vård, skola och omsorg är mycket personalintensiva verksamheter och kommer att vara det även i framtiden. Produktivitetsutvecklingen inom dessa sektorer är och kommer därför även i framtiden att vara långsammare än inom de flesta sektorerna inom den privata sektorn.
Att återställa kvalitén inom vård, skola och omsorg och möta den stigande efterfrågan inom dessa sektorer gör att deras andel av BNP successivt kommer att stiga oavsett om de är privat eller offentligt finansierade.
Lönerna för de offentliganställda ligger långt under de privatanställdas.
Ett exempel på detta. I en krönika i FK våren 2010 kommenterade Villy Bergström, f d vice riksbankschef de usla lärarlönerna: "Proletariseringen av läraryrket fortgår. Lärarna från förskola till universiteten sitter fast i en underbetalning, som inte kan ersättas med någon legitimering." I samma krönika skrev han: " Elektrikerna har fyra till fem tusen mer i månaden än en filosofie magister som är gymnasielärare."
Det inte bara lärarlönerna som är oacceptabelt låga. Uppskattningsvis torde de offentliganställdas löner åtminstone behöva ökas med ca 5000 kr/mån i genomsnitt om de ska få en lön som motsvarar deras kvalifikationer. Det skulle innebära en ökad lönekostnad för anställda inom kommuner och landsting med cirka 70 miljarder.
Att öka lönerna för de offentliganställda är inte enbart ett rättvisekrav.
Det är nödvändigt för att göra utbildningarna till yrken inom vård, skola och omsorg attraktiva. Idag väljer många dessa utbildningar i sista hand. Dålig lön och dåliga arbetsförhållanden är ingenting som lockar.