Och den mörknande framtid är vår...
Ja, vad ska man tro av det som står i bladen och meddelas genom TV och radio? Vår välfärd - sådan den nu är, den tycks aldrig duga - är allvarligt hotad av fyrtiotalisterna. De kommer att spräcka hela systemet och göra sextio- och sjuttiotalisterna desperata. Ja de kanske fördärvar livet för åttio- och nittiotalisterna med, pigga och livade som de verkar vara. De som föddes före detta rysliga årtionde har fostrats till blygsamhet och kravlöshet. Det är vi som ligger och niger när doktorn går ronden...
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ja, visst har de skött sej och jobbat och stått i och byggt landet i gärning och ord, men annat ska det bli när de börjar välla över kanten in i pensionsåldern! Nog för att de flesta verkar friska och livskraftiga, mer än någon generation före, men enligt många mediaröster ska de bli vårdkrävande allihop, nästan tvärt. Som en flodvåg ska de välla fram och fylla våra vårdinrättningar och servicehus, och tro inte att det räcker med dragspel åt dem! Vi törs inte tänka på eländet.
Tror ni på det här? Nej det gör inte vi heller. Man måste vara pessimist i överkant (eller kanske sugen på rubriker) om man framställer det som ett problem att vi får många pigga pensionärer framöver. Tänk om alla vi pensionärer skulle göra något kul och samhällsnyttigt medan vi ändå håller på med livet! Det är visst ingen brist på möjligheter och behoven finns för frivilligt arbete både här och där. Man kan göra lite grann för sin nästa, gå ut och promenera, läsa högt, sjunga, gympa, diskutera, byta proppar, gå med och handla, fika ihop. För de händiga finns det alltid något, som inte blir gjort annars, skruva fast en pryttel som glappar, smörja en rullator, hjälpa till med en gardin. Man kan läsa läxor med skolbarn som inte klarar det så bra själva och samtidigt ge dom lite vuxentrygghet.
Samhället klarar inte av allt det här och förmodligen kommer resurserna inte att räcka till i framtiden heller för det som inte är direkt lagbundet. Vi talar inte om det som nedvärderande kallas pigjobb och inte om den ordinarie verksamheten. Det handlar om att satsa en del av sin tid på att visa lite omtanke. Förutom den glädje det ger andra får man själv bättre hälsa och ett gladare liv. Sånt hinner man när man inte längre är uppbokad från morgon till kväll.
Förr eller senare sitter vi kanske själva där och önskar att någon ska ha tid och lust att göra något roligt tillsammans med oss. Det är framtidsplanering, vi kan bygga oss själva ett bättre liv.
Skolor och servicehus borde också fundera lite över hur pass välkomnande de är. Många tänkbara frivilligarbetare känner kanske inte att de ses som en resurs.
-
<span class="mr"><span class=color style='color:#BF0220;'>Barbro & Britt-Ingrid</span></span>