Obalans i centern
De flesta centerpartister jag känner är sansade och balanserade. Det fanns också flera ombud som talade för sans och balans vid centerpartiets debatt om "Jobb och företagande" vid stämman i Kalmar i går.
Stämman borde lyssnat mer på ombuden innan besluten fattades.Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stämman borde ha lyssnat mer på de balanserade ombuden än vad de gjorde.
Man borde ha nöjt sig med beslutet om att uppmana arbetsmarknadens parter att förhandla fram ett nytt regelverk för mer proportionella stridsåtgärder vid konflikter.
Det beslutet är rimligt. Den senaste tidens mycket uppmärksammade konflikter vid en salladsbar i Göteborg, en udda religiös fabrikör i Smålandsstenar och ett skolbygge i Vaxholm, har inte varit opinionsmässigt gynnsamma för LO. Många har uppfattat - rätt eller fel - stridsåtgärderna mot de små företagen som överdrivna. Tillsammans med flykten från a-kassan, medlemstappet i många fackföreningar och Byggnads juridiska nederlag när det gäller de s k mätningsavgifterna, har debatten om proportionaliteten i konfliktåtgärder, ställt till opinionsmässiga och politiska besvär för LO.
Ordföranden Wanja Lundby-Wedin bjöd i somras in Svenskt Näringsliv till diskussioner just om proportionaliteten. Centerstämmans beslut om "Jobb och företagande" kan i dessa delar fungera som en rimlig och sansad påtryckare på arbetsmarknadens parter.
Att förbjuda stridsåtgärder för att framtvinga kollektivavtal på arbetsplatser där det inte finns några fackliga medlemmar, är däremot inte det minsta rimligt.
I vart fall inte om man anser att grunden för den svenska modellen på arbetsmarknaden bör bestå.
Utan rätten att kunna hävda kollektivavtal med proportionella stridsåtgärder försvagas den fackliga parten avsevärt. Kollektivavtal blir mer eller mindre frivilligt på den majoritet av arbetsmarknaden som består av anställningar i små företag.
Skall det inte bli rena Vilda Västern på arbetsmarknaden - och det tror jag inte för ett ögonblick att centerpartiet vill - så måste därför staten träda in med detaljerad lagstiftning om minimilöner, försäkringar och annat som idag regleras i kollektivavtalen.
Småföretagaren får mer statlig byråkrati att hantera, löntagaren får ett arbetsliv som samtidigt blir mer fyrkantigt reglerat och mer otryggt och samhällsekonomin riskerar att skadas av fler konflikter och strejker.
Och vem har då vunnit vad?