Varför skulle parterna på arbetsmarknaden vara intresserade av att få alla arbetslösa A-kassemedlemmar på halsen? Om vi betänker att det, till exempel, 2010 togs ut 60 miljarder till staten och kostnaden var 40 miljarder för A-kassan skulle kanske arbetsgivarsidan vara intresserad av de 20 miljarder som blev över och som staten lade beslag på. Arbetstagarsidan skulle kanske vara intresserad av att öka ersättningsnivåerna till de arbetslösa och sänka premien för alla A-kassemedlemmar. Det skulle få flera att bli medlemmar i A-kassan och avlasta kommunernas kostnader för försörjningsstöd. Jo, jag tror att parterna skulle se fördelar med en sådan reform. Ponera att det sker. Då förfogar plötsligt parterna över en jättestor arbetskraftsreserv som de betalat för i alla år men inte kunnat använda. Nu kan de komma överens om hur de arbetslösa kassamedlemmarna kan få jobb i vanliga verksamheter. Alltså inte i konstruerade företag som erbjuder meningslös sysselsättning utan verkliga jobb i vanliga företag. Alla vet att det finns massor av arbetsuppgifter som inte blir utförda av olika skäl. Det finns arbetsuppgifter så det räcker. Arbetslösa kassamedlemmar skulle kunna garanteras meningsfull sysselsättning.
Parterna förfogar nu också över en utbildningsreserv. De vet bättre än statliga tjänstemän vilken kortsiktig arbetsmarknadsutbildning som behövs i varje stund. De vet också bäst vilka jobb som är lediga. Jag har alltid hävdat att den bästa arbetsförmedlaren är de lokala parterna.
Vid förhandlingar om uppsägning på grund av arbetsbrist tvingas ibland det lokala facket att gå med på avsteg från turordningsreglerna. Om ersättningsnivåerna i A-kassan höjs rejält och alla som måste gå garanteras ny sysselsättning förändras avsikten med ?sist in först ut? på så sätt att tryggheten för den enskilde mera består i att den alltid har ett jobb på arbetsmarknaden snarare än att den alltid har en viss anställning i ett visst företag. Det skulle arbetsgivarsidan uppskatta med råge och det lokala facket skulle inte lida pin av en uppgörelse som innebär avsteg från turordningen.
