Nu är facket under press
En nagel i ögonen på borgerligheten, skriver Widar Andersson om Vanja Lundby-Wedin och hennes LO. Foto: Janeric Henriksson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Att Sverige för stunden har en borgerlig regering utgör ingen större risk för pakten. Givetvis är LO-fackens, stora delar av TCO-fackens och små delar av SACO-fackens starka kopplig till den socialdemokratiska världsbilden och maktsfären en nagel i ögonen på borgerligheten.
Men regeringen Reinfeldt lär inte ge sig på att försöka rubba den sköra maktbalansen mellan parterna.
Skulle regeringen, likt Maud Olofsson och borgerliga ledarsidor kräver, t ex begränsa fackets rättighet att vid behov med hjälp av stridsåtgärder, kräva kollektivavtal med alla arbetsgivare i Sverige, skulle den inbördes solidariteten i arbetsmarknadspakten rämna.
Riskerna för konflikter, strejker, ökat motstånd mot rationaliseringar och höga, inflationsdrivande lönekrav vore i en sådan situation uppenbara.
qq Moderaterna väljer istället att gradvis försöka minska såväl fackens styrka - och därmed indirekt underminera socialdemokratins slagkraft i politiken - med diverse kringgående rörelser.
De har förlagt sina sänkningar av skatter och ersättningar till de inkomstlägen och till de värderingar där stora delar av vanliga löntagare befinner sig. Många som har hyfsat avlönade arbeten tycker t ex att det är rimligt med tydliga inkomstskillnader mellan den som jobbar och den som inte jobbar. Den stora överströmningen av väljare direkt från (s) till (m) visar att moderaternas dockning till viktiga LO-grupper var framgångsrik i vart fall på kort sikt.
Höjningen av egenavgiften i a-kassan och det möjligen kommande förslaget om att göra a-kassan obligatorisk har också en del av sin udd riktad mot fackföreningarna. Traditionellt finns nämligen starka band mellan medlemskap i fackförening och i a-kassa.
Fackföreningarna torde kunna bjuda motstånd mot den borgerliga regeringens nålstick. LO kommer t ex säkert som amen i kyrkan att vara mycket tydligt i sitt krav på att jobbavdraget skall vara kvar även vid ett regeringsskifte i nästa val. Inom delar av fackföreningsrörelsen har man också redan nu infört tilläggsförsäkringar som mot en låg premie kompenserar medlemmarna för regeringens försämring av a-kassans ersättningsnivå. Inom LO finns långt framskridna planer på att erbjuda en liknande försäkring för alla sina medlemmar. Dessutom och där så behövs, förbereder fackförbunden stadgeändringar som gör det möjligt att vara kvar i facket även om man lämnar a-kassan.
qq Det mesta talar därför för att de svenska fackföreningarna under överskådlig tid, och även under borgerliga regeringar, kommer att kunna fortsätta att vara starka aktörer inom den svenska modellens pakt.
Däremot lever nog den svenska modellen som sådan betydligt mer farligt. Den ständigt ökande rörligheten över gamla modellers och nationers gränser är vår tids mest dynamiska kraft för förändring. Udda, avvikande och kanske t o m diskriminerande inslag i den svenska modellen kommer att utsättas för stark press.
Det kommer att krävas fingertoppskänsla och anpassningsförmåga för att förnya arbetsmarknadspakten så att den blir globalt accepterad utan att därför försvagas på vitala punkter.