Politik är en förtroendebransch. Den huvudfråga som besvaras på valdagen är vem som ska få förtroendet att regera landet: Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin?
Något vet vi om svaret; enligt en aktuell undersökning från opinionsforskarna vid Göteborgs universitet, SOM-institutet, har partiledarnas ställning betydelse också för valet av parti och det faktum att Reinfeldt hamnar i topp med Sahlin först på nionde plats antyder att vänsterblocket har problem.
Det är mot den bakgrunden FÖ:s tema "två starka och ett svagt" kan ges några svar. Alliansens två starkaste argument heter Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, vänsterblockets svagaste argument heter Mona Sahlin.
Denna personifiering av politiken är en oundviklig konsekvens av medialiseringens allt hårdare grepp om opinionsvindarna. Men allt är inte stil, yta, kommunikation, reklam; bakom personernas symbolvärde finns den faktiskt förda politikens blandning av ideologi, sakfrågor, moraliska värderingar, egenintresse, utbildningsnivå, klass och kön. Det är kombinationen av dessa faktorer som avgör väljarnas slutliga dom över vem som bäst lever upp till hårt ställda krav på ledarskap och kompetens.
Det stigande förtroendet för duon Reinfeldt-Borg bygger på resultatet av krishanteringen. Sverige har trots global finanskollaps och europeiskt skuldkaos kommit igenom en omvärldsdepression utan bestående skador på ekonomi och samhälle. Den svenska ekonomin hör nu till de starkare i världen. Uppenbarligen uppfattas och uppskattas detta av en majoritet.
Framgångarna innebär inte att dagens svenska samhällsproblem och brister ska underskattas. Till det kommer att nya bubblor i omvärlden fortfarande kan drabba ett extremt exportberoende land som vårt. Men nu tyder de flesta signaler på att det finns en god grund för ökad framtidstro på tillväxt som kan bidra till nya jobb och företag. Därmed kan nästa mandatperiod bli fyra år av fortsatta förbättringar av välståndsbildningen och kampen mot det utanförskap som växte fram under 2000-talets inledning.
En rödgrön seger skulle däremot leda till en återgång till den sorts vänsterpolitik som med världens högsta skatter försämrade våra växtmöjligheter. Lägg därtill experimenten på det utrikespolitiska området, där vänsterpartiet i den gemensamma rödgröna utrikesdeklarationen fått igenom ett gammalt kommunistkrav på att USA ska ut ur Europa. Därmed skulle den säkerhetspakt som skyddat även vårt land under sämre tider brytas.
Förr brukade socialdemokratin hålla sådan extremism kort, nu ska den ta plats vid regeringsbordet - om Sahlin får bestämma. Det är inget styrkebesked.