Medborgarförslagen har alla ett värde i sig
I går sammanträdde kommunens fullmäktige på Trädgårdsgatan i Norrköping. Men vid gårdagens möte var det inte politikerna som hade initiativet, utan ett antal medborgare som skrivit egna förslag till kommunfullmäktige. Inte mindre än 23 medborgarförslag var anmälda för fullmäktiges behandling av avgörande.
Ett av de 23 medborgarförslag som togs upp vid gårdagens kommunfullmäktige var att namnge Norrköpings spårvagnar. Foto: Titti Olovsson/arkiv
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den medborgerliga initiativrätt som utövades på Trädgårdsgatan igår är relativt ny i Sverige. Så sent som år 2002 infördes en paragraf om medborgarinitiativ i kommunallagen. Men dagens medborgarförslag knyter an till en lång och betydelsefull tradition i den svenska folkstyrelsen.
På 1800-talet fattades lokala beslut av kommunstämman, och vid den hade alla röstberättigade kommunmedlemmar rätt att delta i både överläggningar och beslut. Först 1955 avskaffades initiativrätten i kommunen.
En viktig poäng med medborgarförslag är naturligtvis att goda idéer förs in i det forum där de nödvändiga besluten kan fattas. Sådana idéer fanns onekligen bland de 23 förslagen igår.
Min personliga favorit var förslaget att namnge spårvagnar i Norrköping. Men en minst lika viktig aspekt av medborgarförslag är att det ger alla kommuninvånare chansen att ta aktiv del i den lokala demokratin mellan valdagarna.
Det kan förefalla märkligt att en medborgare har rätt att lämna förslag till fullmäktige, men att beslutet ändå fattas av politikerna. Men detta är ingen ovanlig ordning. I föreningslivet är det praxis att enskilda medlemmar får skicka förslag till årsmötet eller kongressen, men att beslutet till sist åvilar de ombud som utsetts.
När förslaget om medborgarförslag utreddes av staten på 1990-talet menade förslagets kritiker att den representativa demokratin utarmas om vem som helst skulle kunna lägga förslag. Möjligen ligger det någonting i detta: Varför streta i åratal som lokalpolitiker om det ändå inte nödvändigt för att få lägga förslag? Men alla som lyssnade på debatten i fullmäktige i går inser att välformulerade förslag och goda retoriska insatser inför fullmäktige inte är tillräckligt: till sist är det våra valda som avgör.
Rätten till medborgarinitiativ kan utnyttjas av var och en som har en god idé för att utveckla kommunen. Men därutöver kan de också spela en pedagogisk roll i skolans arbete med demokratifrågor. Istället för att bara lära sig de teoretiska aspekterna av demokratin kan undervisningen leda fram till ett konkret förslag och en riktig politisk debatt. En bättre skola i folkligt inflytande än att själv vara med och skriva ett förslag och att lägga fram det inför kommunens högsta beslutande organ finns nog inte. Varje gymnasieklass i kommunen borde ha som ambition att inom ramen för samhällsundervisningen skriva ett medborgarförslag.
Att fullmäktiges möten riskerar att dra ut rejält på tiden när antalet medborgarförslag ökar torde vara den enda nackdelen.
Innan förhandlingarna i fullmäktige bröts för kaffe vid 18:30 igår hade ledamöterna i högt tonläge hunnit debattera både om barn mår dåligt av dagis och vad en traditionell arbetarmoral egentligen går ut på.
Dessutom hann de avslå Johan Zeylons förslag. Men trots nederlaget fick han iallafall argumentera för sin sak inför fullmäktige. Det har ett värde i sig.