Lita inte bara på Folkbladet
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det måste vara så därför att nyheterna inte alltid självmant kommer och knackar på dörren. Vi i media liknar oss gärna vid antikens budbärare.
Från krigsfronten färdades han många mil för att sedan inför kejsaren avlägga rapport om krigslyckan. Var den god bjöds budbäraren till fest. Var den dålig avrättades han på fläcken.
Skyll inte på budbäraren, säger vi. Vi skildrar bara verkligheten. Berättar vad som händer. Men så enkelt är det inte. Alla får vi vår världsbild av media. Hur skulle vi annars få den? Vi kan ju inte skaffa oss förstahandsinformation om allting. Inte ens lokalt.
Att styra över strålkastaren. Där ska vi sätta den. Inte där. Visst är det makt att kunna styra över informationsflödet.
Att bestämma vad som är en nyhet. Liksom när den ska presenteras. Man kan tycka att det strider mot nyhetsförmedlingens innersta väsen att vänta med en publicering.
Men den som har en bra egen nyhet vill förvalta den. Ha uppföljningarna klara.
Ändå är det märkligt att Ekot på söndagen kan berätta om en viktig dom i Göta Hovrätt. Alla inser att rätten inte meddelar dom på en söndag, eller ens en lördag.
Redaktionen har hållit på nyheten i ett par dagar för att ha något bra att leverera i helgen. Förutsättningen är då förstås att det inte finns konkurrenter.
Nyhetsförmedling är inte bara att snabbt rapportera om händelser. Olyckor. Våldsbrott. Det händer, tack och lov, heller inte så mycket att det skulle gå att fylla tidningen med bara dramatiska våldsamheter. Det gör det inte ens i New York.
Jag var där för några år sedan på en radiostation som sände lokalnyheter var tionde minut, dygnet runt. Ett rån genomförs. Rånaren jagas på Manhattan. Grips efter en halvtimma. Redaktionen har hela storyn. Men den berättas som ett pågående skeende.
Uppdateringar var tionde minut. Rånaren har setts fly åt ett visst håll. Omringas i ett område. Följ dramat! Till sist kommer nyheten att han gripits. Vilket ju redaktionen kände till redan från början. Men det hade varit att förvalta stoffet dåligt.
Verkligheten gestaltas. Det är visserligen fakta som förmedlas. Men det berättas som fiction. Nyheter som underhållning.
Det är klokt att hålla i minnet att nyheter är resultatet av redaktionella beslut. Historier ur verkligheten. Förhoppningsvis någorlunda sanna. Men vi har valt bort en hel del. Och har valt tidpunkten, när vi ska berätta.
Slutsatsen är att man ska förhålla sig kritisk till det media berättar. Lita aldrig bara till ett nyhetsmedium. Det är därför det är så viktigt att det finns två tidningar på en ort. Nyhetsmonopol är en fara för demokratin. Läs flera tidningar.
Inte ens Folkbladet räcker ensam till för att skildra verkligheten. Det var bara det jag ville säga.