Nu riktas strålkastarna på Afrikas horn där miljontals människor lider av hunger. Ett lidande som hade kunnat undvikas.
För några år sedan var staden Garowe och hela somaliska Puntland i kaos. Idag är det hit som många väljer att fly. För nu finns här både fungerande myndigheter och ett civilt samhälle, med människor som bygger en bättre framtid. Detta till skillnad från kaoset i andra delar av Somalia, varifrån hungrande människor nu flyr.
Jag törs påstå att Diakonia gett ett viktigt bidrag till utvecklingen i Puntland. Vi har arbetat där i ca 25 år, den mesta tiden som en av få internationella organisationer på plats.
Vi har arbetat envist och långsiktigt, med demokratisering, mänskliga rättigheter och jämställdhet i fokus.
Nu är svälten ett faktum i södra och centrala Somalia och akuta insatser är givetvis helt nödvändiga. Men för att verkligen förändra landet och människors liv så måste det finnas ett långsiktigt och hållbart utvecklingsarbete.
Mina kollegor ute i världen berättar ofta att det är ganska lätt att hitta finansiering till humanitär hjälp. Matpaket är konkreta och ger tydliga resultat. Men att få stöd till långsiktig utveckling är det ofta mycket svårt. Detta trots att alla inser att det tar tid att bygga ett demokratiskt samhälle med aktiva folkrörelser, ett samhälle där det finns möjlighet att utbilda sig och bygga en framtid, där det finns katastrofförebyggande instanser.
Det är hög tid för stora biståndsgivare att inse att för att undvika svältkatastrofer så måste biståndet fokuseras på långsiktigt utvecklingsarbete, väl förankrat hos alla de människor som är berörda. De rika länderna måste också ta sitt ansvar i klimatfrågan och ställa sig bakom ett rättvist klimatavtal som ger fattiga människor möjlighet till utveckling.
Världens fattiga, som ofta är beroende av det egna lilla jordbruket, är idag ännu mer utsatta än för några år sedan. I deras vardag är klimatförändringarna påtagliga och får oerhörda konsekvenser.