DEBATT: Leijonborg som schemaläggare

Det liberala partiets ambition att införa politisk styrning av minsta detalj i skolornas verksamhet är förskräckande och verklighetsfrämmande. Det som förskräcker är inte att fp uppmärksammar problem. Det är viktigt att skolan diskuteras och kritiseras. Det är folkpartiets förslag till lösningar som oroar mig.
I Sverige finns lite drygt 6000 grund - och gymnasieskolor. Skolorna liknar varandra på många sätt men samtidigt är de väldigt olika. Att dra alla dessa skolor över en kam och att som folkpartiet tro sig om att från riksdagen detaljstyra deras verksamhet är insikts - utsikts - och huvudlöst.
Resultaten i form av mätbara kunskaper, betyg och behörighet till högre utbildning, visar att en del av alla dessa skolor utför ett mindre gott arbete. Enligt gedigna erfarenheter från länder som arbetar betydligt mer målmedvetet med uppföljning av skolornas resultat än vad som sker i Sverige så är det möjligt att göra antaganden om orsakerna bakom vissa skolors tillkortakommanden.
I Storbritannien arbetar t ex det statliga institutet OFSTED med uppföljning av skolornas verksamhet. Vid ett seminarium i Visby denna vecka visade OFSTED att det som skiljer skolor med bra och dåliga resultat främst är ledarskapets förmåga att styra mot uppsatta mål och skolans mentala/psykiska arbetsklimat för lärare och elever.
Varje skola skall givetvis - på det sätt som passar just deras elever bäst - vara fri att finna sina egna vägar att nå målen.
Sverige behöver sitt eget OFSTED. De skolor - oavsett ägare och driftsform - som visar dåliga resultat skall känna offentlig press att åtgärda sina problem.
Om de löser sina problem med eller utan håltimmar är därför ingen fråga för riksdagen. Det borde Leijonborg begripa.

Information till våra läsare

Debatt: Leijonborg som schemaläggare