Ledare: Vårda missnöjet
Sverigedemokraterna går hyfsat bra i opinionen. I en undersökning från opinionsföretaget Sentio som publicerades igår landar SD på drygt 4 procent av rösterna. Sverigedemokraterna har agnat sina krokar med beten som är anpassade för fiske vid missnöjesbankarna i det politiska havet.
Jimmy Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna höll torgmöte i Södertälje inför valet. Sverigedemokraterna har agnat sina krokar med beten som är anpassade för fiske vid missnöjesbankarna i det politiska havet, skriver Folkbladets ledarskribent Widar Andersson. Foto Bertil Ericson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Även etablerade partier försöker förstås fånga upp missnöjda väljares röster. De svenska traditionella partierna har varit ganska bra på att hålla flanken öppen mot det allmänna missnöjet. Därför har vi hittills i allt väsentligt sluppit renodlade missnöjespartier i riksdagen. Ian och Bert dansade en sommar, mycket mer har det inte blivit.
Moderaterna har vårdat sina högerfalanger. De har profilerat sig på ett sådant sätt att många missnöjda höginkomsttagare, till exempel utlandssvenskarna, har kunnat hållas kvar i den moderata fållan. De har sett till att med jämna mellanrum kräva hårdare straff och tuffare tag mot bland annat brottslingar, "lata bidragstagare" och oskötsamma invandrare. Vänsterpartiet var, under Gudrun Schyman, väldigt skickliga på att suga upp mycket av det allmänna missnöjet mot etablissemanget, byråkratin, socialdemokratin och "eliten".
I fjolårets valrörelse gjorde även de små kristdemokraterna ett tappert försök att rädda vad som räddas kunde genom att solidarisera sig med missnöjet mot bensinpriset och fastighetsskatten. Folkpartiet - särskilt Jan Björklund - har envist och enträget vädjat till missnöjet genom att kräva betyg, ordning och reda, kepsförbud och ökad lärarauktoritet i skolan.
Socialdemokratin har under flera decennier - genom sitt nära samarbete med LO - kunnat fånga upp mycket av kvirret i arbetarleden. Göran Perssons varning för "social turism" i samband med den förra utvidgningen av EU:s inre marknad, är ett annat exempel på sådant som bör bokföras på missnöjesexploateringens konto.
Sverigedemokraternas framgångar tyder på att de gamla partierna har släppt missnöjesbevakningen. Moderaterna har rusat mot mitten, socialdemokraterna har diskuterat för och emot Mona, stackars Kd riskerar att slitas sönder i abortfrågan och vänstern tycks ha förlorat sig i historiska sektstrider om Marx skägg.
Uppryckning krävs.
Om så inte sker tror jag att risken är mycket stor för att något tjugotal Sverigedemokrater travar in på Helgeandsholmen i oktober 2010. Det vore skönt att slippa dem. Jag lever mycket hellre hyggligt anständiga partier med små missnöjesfiskande flanker än med ett ganska otäckt, ideologiskt, nationalistiskt parti ute på yttersta högerkanten.