Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ledare: Terrorismen

I dagarna meddelades att USA har begärt att FN skall sätta upp en svensk medborgare på terroristlistan. Så har också skett. Det svenska utrikesdepartementet och utrikesminister Carl Bildt har inte haft några invändningar mot förfarandet.

Utrikesminister Carl Bildt har inte haft något att invända mot att en svensk medborgare satts upp på terroristlistan.  Foto: Scanpix

Utrikesminister Carl Bildt har inte haft något att invända mot att en svensk medborgare satts upp på terroristlistan. Foto: Scanpix

Foto:

Norrköping2006-12-11 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En inrikespolitisk strid med stor medieladdning är under uppsegling i ärendet. Regeringen pressas nu av extern och intern opposition. Thomas Bodström är mycket kritisk till att utrikesministern inte haft invändningar mot FN: s terroristmisstankar. Bodströms oppositionslusta har i detta fall utvecklats dramatiskt sedan han blev av med jobbet om justitieminister. Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson är folkpartiets vänsterliberala alibi. Hon delar sin kritik av Sveriges terroristpolitik lika mellan den gamla (s)-regeringen och den nya borgerliga regeringen. Ohlssons fördelning av ansvar är sannolikt sakligt korrekt. Huruvida hon har rätt i själva saken är däremot mer tveksamt. I varje demokratiskt parlament värt namnet finns det givetvis politiker av Birgitta Ohlssons sort som blåser till strid när de uppfattar det som om staten/systemet fubbar med sådant som rättssäkerhet och offentlighetsprinciper. För en regering kan det däremot stundom te sig något annorlunda än för den enskilde riksdagsledamoten.

Saken är inte alldeles lätt att förhålla sig till. Å ena sidan är rättssäkerheten för den som sätts upp på FN: s terrorlista närmast obefintlig. Man ges ingen möjlighet att försvara sig i det reguljära domstolssystemet. Rättsordningen har en omisskännlig doft av Kafka över sig. Den anklagade och hans ombud får ingen detaljerad beskrivning av anklagelserna som riktas mot honom. Personens sociala och ekonomiska liv kan slås i spillror medan utredningen pågår.

Å andra sidan är det ingen fjunig och finnig snattare på Konsum som skall utredas. Misstankar om samröre med och/eller aktivt stöd till grupper som FN betraktar som terroristorganisationer måste utredas på ett noga och grannlaga sätt.

Det är en vansklig uppgift att väga av mellan offentlighet och rättsäkerhet å ena handen och största möjliga skydd mot antidemokratiska terroristers verksamhet å den andra handen.

Personligen känner jag mig inte trygg med det svenska grundskyddet mot terrorism. Jag tvivlar på att SÄPO har full koll på de människor med terroristanknytningar som har kommit till Sverige som t ex flyktingar och anhöriginvandrare. Min tvekan grundar sig också på vetskapen om att Sverige, jämfört med många andra länder, fortfarande har en lagstiftning och en rättsstat som är alltför vek och undfallande mot den grova ekonomiska brottslighetens entreprenörer. Polis och domstolar jagar narkotikakurirer men slår mycket sällan till mot narkotikahandelns finansiärer och höjdare. Ekonomiska brottslingars egendomar förverkas heller inte i den omfattning som det borde ske.
Demokratin kan inte lägga sig helt öppen för antidemokratiska krafter som helst av allt vill krossa den liberala demokratins värderingar. Men vi kan heller inte avhända oss ansvaret för att människor som anklagas för terroristbrott skall få sin sak prövad med största möjliga rättssäkerhet och offentlighet.
Läs mer om