Ledare: Ta chansen, Folkpartiet
Socialdemokraterna är inte det enda parti som i närtid kommer att byta ordförande. Mycket talar för att klockan snart klämtar för folkpartiets Lars Leijonborg. Det som gör folkpartisternas val av ny ledare lite extra intressant är att han/hon förmodligen kommer att utses genom en medlemsomröstning.
Folkpartiet med skolminister Jan Björklund vid rodret riskerar att bli ett extremt enfrågeparti. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Lars Leijonborg har varit med länge. Han har suttit på sin post ungefär lika länge som Göran Persson. Och precis som Persson har folkpartiledaren fått uppleva såväl med- som motgångar. Inledningsvis var det en stor kampanj - ledd av Dagens Nyheter - som syftade till att få bort Leijonborg från ordförandestolen redan efter ett par år. Han härdade ut, såg till att ha tillräckligt stöd och malde på. Förr eller senare vänder det upp och Leijonborg hade bestämt sig för att vara kvar när vinden vände för folkpartiet. Och han lyckades. Genom en ny och allt annat än socialliberal profil framförallt i invandrings- och skolfrågor fick väljarna åter syn på folkpartiet. Valet 2002 blev en stor framgång för Leijonborg och hans ledarskap.
Men nu har vi kommit till vägs ände. Hade inte alliansen kunnat bilda regering efter förra årets val hade Leijonborg varit rökt och borta redan. Folkpartiet halverades och är nu ett litet smalt parti igen. Skillnaden från förr är att fp av idag är ett litet kravställarparti istället för som brukligt ett snällt och liberalt litet parti.
Det saknas inte kandidater som vill efterträda Leijonborg. En av dem är skolminister Jan Björklund. Han förkroppsligar folkpartiets konservativa och kravställande skolpolitik. Frågan är dock om inte folkpartiet med Björklund vid rodret riskerar att bli ett smått extremt enfrågeparti? En annan kandidat är EU - minister Cecilia Malmström. Hon är, precis som Björklund mycket kompetent. Men är hennes profil kanske för mycket Europa och för lite Sverige? Och är hon kanske för duktig och för präktig - kanske skulle hon i en ordföranderoll stöta bort väljare som likt de flesta av oss inte är några dygdemönster?
En tredje kandidat till ordförandeposten i folkpartiet är nuvarande partisekreteraren Erik Ullenhag. Det som talar mot honom är dels att han saknar riksdagsplats - han åkte ut i katastrofvalet 2006. Dels har hans inledande månader som partisekreterare inte varit särskilt bra. Ullenhag kommer från fp: s lilla socialliberala falang och har under flera år varit en sansad och mediemedveten internkritiker av folkpartiets politiska vandring högerut. Exemplet Ullenhag understryker den gamla sanningen; det är mycket lättare att gå efter och kritisera än vad det är att gå före, ta ansvar och försöka åstadkomma något.
Utöver dessa tre personer finns det säkert många fler som skulle kunna tänka sig att axla Leijonborgs fallna mantel. Folkpartiet har nu chansen att bli först med att låta medlemmarna bestämma vem av alla kända och okända kandidater som skall bli ny ordförande. Jag hoppas att de tar chansen att bryta ny mark i partiväsendet. Det finns en hel del egennytta inbakat i möjligheten att bli först med medlemsomröstningar. Det parti som är först kan nämligen räkna med stor uppmärksamhet i medierna och därmed många tillfällen att exponera politiken och politikerna för väljarna.