Ledare: Skev bild av verkligheten
Regeringsförklaringar är ett ändlöst rabblande av allt mellan himmel och jord. Varje särintresse lyssnar spänt på det sövande mumlet från riksdagens talarstol; Vad sa han om oss? Får vi vara kvar? Får vi mer pengar?
Statsminister Fredrik Reinfeldt avgav sin regeringsförklaring igår. Foto: Bertil Ericson Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Innehållsmässigt var det i stort en hygglig förklaring. De relativt få förslag som hade en rejält borgerlig attityd var inriktade mot facket och arbetsmarknaden. A-kassan blir dyrare och statlig. Fackligt medlemskap blir dyrare. Det skall bli möjligt att arbeta med F - skattsedel även om man bara har en uppdragsgivare. I praktiken innebär det att t ex alla kassörskor på Ica och Coop kan bli/tvingas bli egna företagare med allt vad det innebär, istället för att vara anställda.
På många punkter märks regeringsbytet mer i form av tonfall än direkt i sak. Den globala ekonomins fördelar för frihet, välstånd och demokrati lyftes fram tydligt. Jämställdheten mellan kvinnor och män var ett återkommande tema i den borgerliga regeringens förklaring. Kvinnors möjligheter som företagare återkom oftare hos Reinfeldt än vad det skulle ha gjort hos Persson. Miljöfrågan betonades på ett annat sätt av den borgerliga regeringen än av (s).
Regeringsskiftet kommer förstås att leda till många förändringar i det svenska samhället. En stor del av dessa reformer är mycket bra.
Samma regler för kommunala och fristående skolor, ökade valmöjligheter för brukaren av särskilt boende och hemtjänst, slå samman alla statliga ombudsmän till en gemensam myndighet, teoretisk högskolebehörighet som en valbar option på yrkeslinjer, statlig utvärdering av alla skolors resultat och tydligare fokus på ungdomsbrottsligheten är några exempel på förändringar som jag gärna stödjer.
Vi har högtryck i ekonomin, sa den nye statsministern, samtidigt som vi har "massarbetslöshet". Hans dramatiska ordval är ingen slump. Han och borgerligheten behöver en fond av allvarlig kris att regera mot. Reinfeldt behöver massarbetslösheten som murbräckande huvudargument för att kunna motivera de neddragningar och försämringar som regeringen riktar mot arbetslösa, förtidspensionerade och fackföreningar. Men har vi verkligen "massarbetslöshet"? Är det en rimlig bild av verklighetens Sverige? Detta bör diskuteras.