Ledare: Önskelistor utan realism
Så här i annalkande jultider är det många barn som skriver önskelistor. Småbarnsföräldrar som måste ikläda sig jultomtens roll den 24 december har nog ibland anledning att sucka över bristen på realism i somliga önskelistor.
Valbar kandidat 1
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Margot Wallström har nu definitivt gjort klart att hon inte står till förfogande som partiledarkandidat. Hon lät sig intervjuas i ämnet i partitidningen Aktuellt i politiken i går. Även oppositionsrådet i Stockholm, Carin Jämtin har sagt ifrån. Hon är inte aktuell som kandidat.
De två som hela tiden varit de mest realistiska namnen - Mona Sahlin och Pär Nuder - stärkte i går sina möjligheter att kandidera till uppdraget som ordförande. Även Ulrica Messing - i rollen som stark och enande kompromisskandidat - tog ett steg framåt i kön igår.
Ulrica Messing är nog den som varit tydligast av de möjliga namnen hittills. I en intervju med DN den 20 oktober håller hon dörren öppen för att hon kunde tänka sig att svara ja om valberedningen frågade henne.
På dn.se skrev Henrik Brors igår att Wallströms och Jämtins avhopp innebär att den som till slut kommer att väljas kan betraktas som en andrahandslösning. Jag tror att han har fel. Man måste kunna skilja på orealistiska önskelistor och på det mycket begränsade antalet personer som egentligen kan bli kandidater på riktigt.
Om jag skriver på min önskelista att jag önskar en häftig sportbil i julklapp, men i själva verket får ett par strumpor, kan det ju tänkas att jag skulle uppfatta strumporna som en andrahandspresent. Men om jag inser att det är strumpor det handlar om kan min förväntan ställas in på rätt och rimlig nivå. När jag öppnar paketet vet jag att det är ett par strumpor. Det jag kan gissa och fantisera om är strumpornas utseende; vilka nyanser av rött, blått och grönt kommer att framträda i strumpornas mönster?