Ledare: Ny s-ledare får två år
Bilden från i våras då tjockt med s-riksdagsledamöter lyssnare till sin partiledare. Kanske fastnade någon "joker" på plåten, eller, troligare, finns nästa partiledare i dagens ledartext. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns en knapp handfull seriösa kandidater att välja mellan.
Ledare
En av dem är naturligtvis Pär Nuder. En annan är Mona Sahlin, en tredje är Ulrika Messing som gick ut rätt så tufft i en intervju i Dagens Nyheter i lördags. Hon stressade säkert det övriga startfältet när hon sa att hon "skulle fundera" på saken om hon fick frågan av Hjelm-Wallén. Hon antydde således ett intresse för uppdraget, vilket inte anses riktigt fint.
De lite fiiinare sossarna har svårt för Pär Nuder. Manliga, medelålders, svenska och heterosexuella politiska broilers i det politiska mittfältet står kort sagt inte särskilt högt i kurs i de mer sparsmakade sossekretsarna i Stockholm. Jag säger inte att Nuder är min favorit som partiledare. Men jag retar mig på att han behandlas som en allmän spottkopp. Liknar på många sätt den mobbning som Göran Persson utsattes för i början av sin karriär.
Pär Nuder intervjuades av Ekoredaktionen i lördags. Aftonbladets politiska chefredaktör dömde snabbt ut Nuders framträdande i lördagsintervjun som "pinsamt".
Det pinsamma var enligt Helle Klein att Nuder inte lade sig platt inför den verklighetsbeskrivning av socialdemokratin som en ung ledarskribent på Kleins tidning tecknat i en artikel. I intervjun citerade programledaren långa stycken ur ledarskribentens text. Skribenten, som tidigare arbetat en kort period i Jens Orbacks politiska stab, ansåg att s var ett parti som präglades av tystnad och rädsla och att ingen som varit med i Perssons gäng borde komma i fråga för nya uppdrag.
"Puerilt" resonemang tyckte Pär Nuder i radion i lördags. Och visst är det en barnslig och naiv text skriven av en person som inte vet så mycket om vad socialdemokratin egentligen är. Tanken på att ställa alla de yngre socialdemokrater som Göran Persson tagit in i sina regeringar åt sidan är helt orealistisk. Självklart finns stommen i det kommande decenniets partiledningar och eventuella statsrådsbesättningar i dessa kretsar. Samtidigt vore det dumt att missa chanserna till förnyelse av attityder och perspektiv som de båda partikongresserna - 2007 och 2009 - erbjuder. Den naiva och barnsliga kritiken behöver inte vara korrekt i sak. Kritiken kan vara värd att låta sig påverkas av i kraft av sin tendens och ungdomliga oräddhet.
Vem av kandidaterna som Lena Hjelm-Wallén till sist kommer att föreslå som partiledare är inte livsviktigt. Under de gångna drygt hundra åren har ingen av dem som utsetts till ordförande visat sig vara oduglig. Tvärtom har de vunnit val och hållit ihop partiet på ett bra sätt. Den som väljs på extrakongressen 2007 blir säkert inget undantag från regeln. Människor av rätt kaliber har en förmåga att s a s växa in i kostymen/dräkten.
Det speciella med partiledarvalet 2007 är att det kommer att utvärderas redan på hösten 2009 då s samlas till ordinarie partikongress. Visar det sig då att partiet är missnöjt med Pär/Mona/Ulrika så talar mycket för att det kan stå en Margot, en Vanja eller en Carin och lura i kongressens kulisser.
Då, tio månader före riksdagsvalet, är det inte fullt lika viktigt att partiledaren har en riksdagsplats som det är 2007. Valrörelsen bedrivs i huvudsak på andra platser än riksdagen.