Ledare: Norrköping nonchaleras
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En ny majoritet träder nu till. I dag samlas det nya landstingsfullmäktige för att välja landstingsstyrelse. De fyra borgerliga partierna samt Vrinnevilistan skall regera landstinget i fyra år.Vilka två personer som skall ha de ledande uppdragen för socialdemokraterna är ännu inte klart. Partiet kommer att utse dem vid ett möte lördagen den 11 november.
Efter socialdemokraternas katastrofval borde i vart fall de fyra ledande socialdemokraterna Paul Håkansson, Irma Görtz, Anna-Lena Sörenson och Christina Hasselrot officiellt ha ställt sina platser till förfogande.
Partiets lokalavdelningar borde fritt ha fått diskutera den framtida politiken och lämpliga företrädare. Nu blev det inte så. Krismedvetenheten tycks vara oroväckande låg i landstingspolitikernas krets. Enligt de preliminära uppgifter jag tagit del av tänker sig valberedningen att lägga fram ett förslag där nästan allt förblir vid det gamla. Mest sensationellt är kanske att valberedningen föreslår att Paul Håkansson - som nyligen hedersamt drog sig tillbaka som oppositionsrådskandidat - skall väljas som ledamot i landstingsstyrelsen.Paul Håkansson är kunnig och kompetent och hans förmågor bör självklart användas inom hälso- och sjukvårdspolitiken på något sätt. Men att sätta in honom i landstingsstyrelsen vore som att Göran Persson skulle kandidera till partistyrelsen när han avgår som partiledare i mars. Den gamle ledaren måste gå för att ge de nya chansen. Å andra sidan förefaller valberedningen inte vara inställd på att släppa fram några särskilt nya namn som ledare; enligt mina uppgifter föreslås Anna-lena Sörenson och Irma Görtz.
Förslaget om att utse Irma Görtz är naturligtvis extra provocerande för Norrköpings socialdemokrater. Görtz stod för det första i ledningen för en politik som ledde till att nästan 9 000 väljare lämnade partiet. För det andra förordade Norrköpingssossarnas egen valberedning att Christoffer Karlsson skulle vara Norrköpings kandidat till oppositionsrådskandidat för den kommande perioden.
Förslaget från den landstingspolitiska valberedningen tyder, som jag har uppfattat den, på en häpnadsväckande tondövhet för signaler från väljare och kommunpolitiker i Norrköping.
Personfrågorna bereds inom en mycket märklig valberedning där de tidigare heltidspolitikerna och representanter från den gamla landstingsgruppen har starkt inflytande. Utöver kretsen av "närmast sörjande" ingår endast en representant från var och en av de fem valkretsarna inom landstinget.
Min främsta avsikt med denna artikel är inte att förorda den ena eller andra personen. Jag är inte särskilt blodtörstig av mig och skriker ytterst sällan på den eller den politikerns avgång. Däremot vill jag varna för vad som kan kan uppfattas vara nonchalans för väljare, valresultat och vissa delar av landstinget kan leda till i förlängningen.
Om inte ett så rekorddåligt valresultat som det som (s) uppnådde i landstingsvalet leder till omprövningar i politiken och förnyelse bland politikerna så undrar man ju vad som krävs för att åstadkomma förändringar?