Ledare: (M)ental omställning
Socialdemokratiska valförluster är ganska sällsynta. Under min levnad har det genomförts sjutton stycken riksdagsval. Vid fyra tillfällen, 1976, 1979, 1991 och 2006 har (s) förlorat regeringsmakten. Innehavet av regeringsmakten betraktas lätt som ett normaltillstånd inom socialdemokratin. Valförluster leder därför inte så sällan till smått hysteriska analyser och debatter om allt som har gått fel och allt som måste bytas ut och göras om och fixas till.
Finansminister Anders Borg med budgeten. Han har nu gjort klart att arbetslösheten inte ska politiseras på det sätt s-regeringar gjort. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Emellertid kan vi nog redan nu och på goda grunder anta att huvuddelen av väljarna gick till moderaterna därför att de uppfattade dem som "bättre än (s)" och inte helt "annorlunda än (s)". Gradskillnader snarare än artskillnader således. Partibytarna uppvisar inte något kompakt ogillande av den socialdemokratiska modellen. Det finns därför inga starka skäl till drastiska förändringar i partiets grundläggande värderingar och attityder.
Skall mittenvänsterpolitiken få ökat stöd av väljarna vid valet 2010 finns det däremot bjudande anledningar till omprövning och förnyelse i många enskilda sakfrågor.
Moderaterna är ett mittenhöger parti. Att (s) och (m) har tämligen gemensamma uppfattningar på många tunga "mittenområden" som en positiv inställning till EU, en i huvudsak offentligt finansierad hälso- och sjukvård, till Sverige som en öppen marknadsekonomi utan handelshinder och en positiv hållning till parternas starka ställning på arbetsmarknaden, får inte få oss att glömma partiernas höger - respektive vänsterlutning.
Moderaterna eftersträvar ett mer privat och avpolitiserat samhälle. Steg för steg kommer skattekollektivet att avlastas på uppgifter. Människor får mer privata pengar och kommer att få betala mer i privata försäkringar. Riskfördelningen mellan den enskilde och staten ändras gradvis. Arbetslöshetsrisker och trafikskaderisker är två aktuella exempel på detta. Den enskildes riskandel ökar medan skattekollektivets minskar.
Det står också tydligt att regeringen Reinfeldt inte kommer att politisera arbetslösheten på samma sätt som Perssons regeringar gjort. I en intervju i gårdagens Dagens Nyheter gör finansminister Anders Borg det klart att regeringen inte kommer att hålla på med sifferexercis om t ex den öppna arbetslöshetens storlek. Ett ekonomiskt råd ska få lägga förslag om hur arbetslösheten skall bedömas och mätas. Regeringens distanserar sig politiskt från arbetslöshetsfrågan. I kraft av sitt övertag när det gäller problemformuleringen har regeringen skapat en fond av miljonhövdad arbetslöshet och utanförskap. Mot denna fond vidtar man åtgärder som skall få den enskilde arbetstagaren/arbetslöse/sjukskrivne att fatta rationella, privata beslut.
Det långa socialdemokratiska maktinnehavet - 13 segrar och endast fyra förluster sedan 1956 - har förstås påverkat hur människor tänker och känner i Sverige. Att ställa politiker och/eller offentliga tjänstemän "mot väggen" så fort någon av livets orättvisor uppenbarar sig, har utvecklats till en ryggmärgsstyrd tradition. Socialdemokratin har medvetet utvecklat och breddat den politiska sfärens verkansgrad. Grupp efter grupp och problem efter problem har tagits in under den offentliga och skattefinansierade kappan. Människor även högt upp i inkomstligan har blivit beroende av den offentliga sektorns transfereringar och verksamheter. Den borgerliga regeringens små myrsteg åt höger syftar till att på sikt åstadkomma förändringar i människors inställningar och attityder.
Istället för att alltid tänka "det är kommunens ansvar" och/eller "regeringen måste göra något" vill Fredrik Reinfeldt och hans strateger få oss att allt oftare tänka att "det är hans eget ansvar" och/eller "familjen/företaget/föreningen måste göra något".
Borgerlighetens samhällsförändrande ambitioner bör kritiskt granskas och diskuteras i en öppen anda. Socialdemokratins val av strategi för de kommande årens opposition kommer att ha en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Dels måste man åter göra sig trovärdig i mittenpolitikens frågor. Dels måste man bestämma sig för vad "vänster" betyder för socialdemokratin idag.