Ledare: Kritisk realist
I det gamla samhället var politik ett slutet och stängt hantverk. Förhandlingar fördes mellan ett fåtal makthavare, uppgörelser slöts utan någon större insyn.
Anna Hedh - ett exempel på att man kan ändra inställning till EU.Foto: Fredrik Persson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mona Sahlin gör därför helt rätt när hon öppet berättar om de samtal hon för med vänsterns och mp:s partiledningar. Alla som vill och som är intresserade kan följa samarbetsdiskussionerna, lägga sig i, kommentera och fundera efter eget huvud.
n n Den nu aktuella stötestenen för att s, v och mp ska kunna bilda ett trovärdigt regeringsalternativ 2010 är de två småpartiernas krav på utträde ur EU. Förhoppningsvis ska processen leda fram till att åtminstone ett av partierna ska orka med att omvandla kravet på utträde till en formulering om ett skarpt, kritiskt förhållningssätt till unionen.
I sitt installationstal som partiordförande gjorde Mona Sahlin klart att hon ville ha ett slut på det eviga ältandet om Ja eller Nej till EU. I det egna partiet är hennes uttalande knappast kontroversiellt. EU väcker förvisso ingen större entusiasm i de breda väljarleden. Men det är ytterst få och tämligen udda figurer som fortfarande agiterar mot EU med samma fradgesprutande iver som i folkomröstningskampanjen för tretton år sedan.
Den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Anna Hedh är ett aktuellt exempel på utvecklingen. Häromdagen skrev Hedh en artikel här i Folkbladet där hon - den forna Nej-drottningen - markerade betydelsen av det europeiska samarbetet på flera viktiga samhällsområden. Anna Hedh tonar fram som en kritisk realist och distanserar sig därmed från den rebelliska populismen.
Jag vet att det finns många "Anna Hedh" inom både vänster- och miljöpartierna. Jag hoppas att de nu tar chansen att lufta sina funderingar och tankar öppet och offentligt. Interna strider på slutna partikanslier tillhör en svunnen tid.
Genom att öppet inta en mer kritisk attityd till maktcentra av olika slag kan Mona Sahlin underlätta förändringsarbetet för sina eventuella regeringskompisar. Socialdemokratin har allmänt sett starka skäl att anslå en mer maktkritisk ton i sin politik. Stat, myndigheter, EU och andra maktapparater må vara nödvändiga inslag i dagens samhälle. Men de är knappast uttryck för vare sig livets eller politikens mening.
n n Mona Sahlin bör göra klart att ett slut på tjafset om Ja eller Nej till EU inte är synonymt med ett knäfall inför maktens institutioner.