Ledare: En tragedi
I måndags mördade en 23-årig student minst 32 studenter och lärare på det tekniska universitet i Virginia. Efter massakern tog han sitt eget liv. På gårdagens ledarsida i USA Today - USA:s största tidning - skriver man om morden i Virginia som "ännu en amerikansk tragedi."
Två studenter vid Virginia Tech University försöker trösta varandra efter det tragiska dramat.Foto: Amy Sancetta/AP/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men något enhetligt eller begripligt svar på varför en ung student begick detta fasansfulla brott kommer vi aldrig att få. Lika lite kan det förklaras varför en trebarnsfar i oktober förra året sköt ihjäl fem små flickor på en liten skola i Pennsylvania, eller varför Charles Whitman mördade sexton personer på universitet i Texas 1966, eller varför 15 elever sköts till döds på Columbine High School 1999.
Det finns inga friska, rationella svar på dessa frågor. Mördarna i Virginia, Pennsylvania, Columbine och i Texas styrs av en egen rationalitet som är alltför irrationell för att uppfattas och förstås av de flesta andra. Kanske kan vi jämföra med självmordsbombarna som i stort sett varje dag spränger sig själva och ett stort antal människor till döds i Irak? Vilken sekulariserad och hyfsat trygg svensk kan förstå vad som får människor att utföra sådana handlingar?
I USA triggas debatten om morden i Virginia av chocken, sorgen och av diverse politiska intressen. Jag följer TV -debatter på temat "Varför händer skolmassakrer så ofta i just vårt land? Vad - om något - i vårt samhälle är det som inspirerar till sådana vansinnesdåd?"
De medborgargrupper och politiker som lobbar för ökad vapenkontroll har självklart redan gjort framstötar för sin sak. Men de får starkt mothugg från presidentkandidater som republikanen John McCain och från allmänheten. Jag läser t ex ett läsarbrev i USA Today där skribenten hänvisar till ett skottdrama på en juristskola 2002 där gärningsmannen kunde skjutas ner av en beväpnad student.
På Virginia Tekniska universitet rådde vapenförbud. Eleverna var tvungna att lämna in sina eventuella vapen på skolans kontor innan de fick tillträde till universitetsområdet. Så sent som 2006 överklagades vapenförbudet till domstol. Men domstolen fann inga skäl att upphäva förbudet mot beväpnade elever.
I debatten efter domstolens beslut hävdades att vapenförbudets yttersta innebörd är att skötsamma och hederliga studenter förbjuds att kunna försvara sig mot kriminella personer - som struntar i vapenförbudet.
Jag har nästan lika svårt att förstå mig på ett samhälle där det upplevs vara naturligt att universitetsstudenter är beväpnade som vad jag har att försöka begripa vad som rör sig inne i huvudet på en ung student som på ett eller annat sätt bestämmer sig för att mörda ett stort antal skolkamrater.
Man bör ha respekt för sina kulturella och empatiska begränsningar. Stå ut med att man inte kan begripa eller förklara allt; inte vika undan för frestelsen att luta sig mot bekväma och hemtama svar när tillvaron och tanken svindlar.
Det amerikanska samhällets stora tillgång på lättillgängliga handeldvapen har säkert något med saken att göra. Men vi får samtidigt inte glömma att de allra flesta amerikaner - trots den rika tillgången på vapen - aldrig skulle drömma om att kallblodigt mörda sina medmänniskor. Den ökande förekomsten av knepiga sekter, det fria flödet av droger, inspirationen från den ständigt sköljande floden av kommersiellt och reellt våld, familjesplittringen, och ensamheten i de större städerna kan kanske också ha sin betydelse i sammanhanget. Men återigen - yttre samhällsomständigheter duger inte som isolerade förklaringsmodeller för händelser som massakern i Virginia.
Inre psykiatriska handikapp och sjukdomstillstånd hos enskilda människor kan heller inte ge trovärdiga svar på omvärldens förtvivlade frågor om varför enstaka personer utför fruktansvärda handlingar; ytterst få av alla de människor som lider av psykiatriska handikapp begår allvarliga brott.
En stor del av den amerikanska debatten handlar om huruvida morden i Virginia hade kunnat förhindras. I efterklokhetens klarsyn kommer det säkert att visa sig att det kanske hade varit möjligt att i vart fall begränsa omfattningen av just denna tragedi. Säkerhetsarrangemangen kan förmodligen förbättras och uppmärksamheten på elevers och lärares psykiatriska/sociala tillstånd kan antagligen utvecklas.
Men det betyder tyvärr inte att alla framtida tragedier därmed kan förebyggas.
Vare sig i USA eller i Sverige.