DEBATT: Ledare: Eleven i centrum

Ombuden på kongressen gjorde emellertid tummen ner för Baylans förslag.

Nederlaget på partikongressen vingklippte Ibrahim Baylan.
Jag tror t o m att jag vågar påstå att socialdemokratins motvilja mot att mäta och kontrollera elevernas kunskapsutveckling bidrog till att den dåvarande skolministern Baylan idag har ersatts av den nuvarande skolministern Jan Björklund.

Ute bland väljarna finns ett ganska stort stöd för det slags "ordning och reda" som begrepp som prov och betyg signalerar.
Hos folkpartisten Björklund är det svårt att upptäcka någon motvilja mot betyg. I går presenterade han utredningsuppdrag som skall leda till att gymnasieeleverna och grundskolans avgångselever i framtiden skall bedömas utifrån sjugradiga betygsskalor. Andra grundskoleelever får nöja sig med att mätas och vägas i ett femgradigt betygssystem.
De socialdemokratiska kommentarer till Björklunds förslag som jag snappat upp kommer från den skolpolitiska talespersonen Marie Granlund och Ibrahim Baylan. De är inte över sig förtjusta. Granlund/Baylan varnar bl a för ökad stress och betygsjakt i skolan.
Socialdemokraterna har säkert poänger i sin kritik. Samtidigt kan inte Björklunds förslag enkelt avfärdas.
Jag tycker uppriktigt sagt att betygsfrågan är svår. Å ena sidan är det förstås så att många elever, föräldrar och lärare kan få betydelsefull och avsevärd hjälp av resultaten från prov, mätningar och betyg. De får ett slags kvitto på var de just nu befinner sig i sin kunskapsutveckling. Å andra sidan är det väl troligtvis så att de flesta skolbarn och ungdomar har en ganska bra bild av sina kunskapsmässiga nivåer. Det torde höra till undantagen att någon som känner på sig att man kommer att landa på en 3:a i matte kommer att överraskas av att istället få en 7:a! (Björklund har antytt att de nya betygen kommer att sättas med siffror.)
För många elever blir därmed betygen bara en bekräftelse på något man redan vet - eller i vart fall starkt anar. Och vad är vitsen med sådana bekräftelser? Att de bra känner sig bättre och att de sämre känner sig sämre?

I ett antal av Sveriges drygt 6 000 ungdomsskolor kan kanske betygen fungera som välbehövliga piskor och morötter för att få eleverna att närvara och studera med tillräcklig regelbundenhet och någorlunda entusiasm. På den andra kanten av Skolsverige finns det samtidigt skolor där prestationspressen hemifrån och inifrån barnen själva, redan är så stor att ytterligare betyg och mätningar kanske kan ge upphov till stresskador. Den förstnämnda gruppens elever och lärare skulle säkert må bra av en drös nya betyg medan den sistnämnda elevgruppens utveckling och hälsa förmodligen bäst skulle gynnas av färre betyg.

För det stora flertalet elever är nog däremot inte betygen någon huvudsak. De kan leva och utvecklas med dagens betygsskala. Och de kan säkert få det bra med Björklunds utökade mätmetoder.
Den viktigaste är att skolan är så organiserad att den ger eleverna stora chanser att studera under de för honom/henne mest optimala formerna. Ett klart utvecklingspsykologiskt perspektiv är också nödvändigt. Man måste både ha förmågan att vänta in trögstartade barn och ungdomar och att släppa loss de tidigt blommande ungarna.
Det bästa vore en modell där grunden läggs med något fler nationella prov än idag. Utifrån ett sådant statligt kontrollinstrument skulle sedan varje skolhuvudman vara fri att tillsammans med sina brukare komma överens om hur och om, de vill använda sig av betyg.
Vill någon av pedagogiska skäl helt avstå från betyg så skall de vara varsågoda att göra så. Om någon annan - utifrån andra pedagogiska förhållanden och behov - vill sätta 10-gradiga betyg en gång i kvarten så skall det också vara OK.

Med ett sådant upplägg skulle elevens behov - och inte ideologiska föreställningar - ha en möjlighet att på allvar hamna i skolans centrum.

Information till våra läsare

Debatt: Ledare: Eleven i centrum - inte betygen